Nedräkningen har börjat till Alla hjärtans dag. »Yey!« ropar jag och lever ut romcomfäblessen lite extra. Jag har alltid varit svag för kärleksfilmerna, men det senaste året har det eskalerat.
När vi är i som mest behov av lite kärlek har de romantiska komedierna gett oss den tröst vi längtat efter.
Söndagar har i vanliga fall en obekväm förmåga att kännas som ett svart hål. En mörk kraft som slukar all materia i sin närhet. Lika sliten som Batman efter en rond mot Bane ramlar en ur sängen med en unken smak av nikotin och mimosas i munnen. Hjärnan är fortfarande så slirig att bara tanken på att se en repris av Family Guy på TV6 blir lika intellektuellt krävande som sätta sig ner för att slutligen knäcka nöten Pi.
I detta tröstlösa tillstånd har en av de finaste traditioner jag varit med om växt fram; likt en ensam maskros som ur ingenstans bryter sig igenom astfalten och blommar på riksväg 90 har romcomsöndagen fötts. När vi är i som mest behov av lite kärlek har de romantiska komedierna gett oss den tröst vi längtat efter – och i genren har Claudette Colberts flykt från bröllopet i It Happened One Night och Meg Ryans pling i mejlkorgen i You’ve Got Mail en lika självklar plats. Eller ungdomens livstörst stöpt i tumblr-estitik – med fester, kyssar och golv med tomma flaskor billigt vin – som är svår att avgöra om det finns en viss ironi inblandat eller bara är blinkningar till Harmony Korine.
I ett amerikanskt såpaklimat, som till största del består av invanda traditioner och pompös dramaturgi, blir den första bögkyssen något extra.
För i film har det inte gått någon nöd på översvallande romantiska gester. När det dessutom under de senaste åren presenterats allt fler renodlade romcom-serier i tv – som A to Z, Manhattan Love Story och Dates – har jag slukat allt. Mycket har dock visat sig vara besvikelser. För ofta är det på tv precis som med maskrosen på motorvägen: som finast är kärleken när den kommer från ingenstans.
Precis så är det med kyssen mellan Noah och Luke i As the World Turns. I ett amerikanskt såpaklimat, som till största del består av invanda traditioner och pompös dramaturgi, blir den första bögkyssen något extra.
Tv-såpor har historisk haft en stor betydelse för sin publik. Sättet som de sänds på, ständigt närvarande i publikens liv, har gjort att de varit med och format en världsbild för många. Hemmafruar har reflekterat över könsrollerna som gestaltas i förhållande till sina egna liv – och det har getts utrymme att problematisera kulturkrockar någonstans mellan kärlekstrianglarna.
As the World Turns har visats i amerikansk tv sedan 1956 (till 2010, bara Guiding Light har gått längre). Bögkyssen fick vi dock först 2007. Vid den tidpunkten – och inte mindre nu – hade den här typen av såpor stora problem med att locka tittare. De flesta av oss, som inte var på plats för att i förstapersonsperspektiv kunna vittna om bronsåldern, väljer i regel andra saker att titta på helt enkelt. Men redan dagen efter att episoden sänts så låg klippet uppe på Youtube som ett av de mest visade i världen. Såpan som vi traditionellt känner den kanske inte fick någon renässans... men en bra kyss, det är det.