Då är det dags för Melodifestivalen igen! Yay, hör jag er alla sjunga i kör. Eller inte. Jag måste säga att det har varit oroande tyst kring tävlingen så här inför och många i min närhet hade inte en aning om att tävlingen ens börjar ikväll. Men det gör den, och jag som schlagernörd är i alla fall glad. Men det känns onekligen som att det är do or die för tävlingen i dess nuvarande form efter några oinspirerade år. I år har också en del förändringar genomförts, vissa bra och vissa helt ologiska, men med huvudsyftet att skapa fler vinnare och färre förlorare. Så här ser årets upplägg ut:
Låtarna
Tidigare har det varit 8 låtar per deltävling, i år är det bara 7 stycken. SVT menar att förändringen ska ge mer programtid till övrigt innehåll, programledare och mellanakter. Troligtvis handlar det mer om att inte tråka ut tittarna och samtidigt ge artisterna större chans att gå vidare. Det har varit många favoritfall på senare år och det här kanske får fler att våga ställa upp igen.
Andra chansen
Det nya är att de åtta låtarna tävlar i en enda omgång dueller, där varje vinnare går vidare. Hela fyra av AC-låtarna går alltså till final. Detta är uppenbarligen ett sätt att ge dessa låtar en betydligt bättre chans. För något nytt i år är också att AC-låtarna släpps till radio innan finalen. Lite märkligt, då det gör att de kanske har ännu bättre chans än finalisterna. Samtidigt gör det finalen mer oviss och spännande.
Finalen
Antalet låtar i final blir alltså 12 stycken i stället för tidigare 10. Återigen ett sätt att ge större chans för låtarna att gå till final och få färre förlorare.
Telefonröstningen
Från och med i år kan man bara rösta 20 gånger per telefonabbonnemang och röstningsnummer (minns ni skandalen med röstningsroboten i fjol så förstår ni). 20 gånger på dyra numret, 20 gånger på billiga. Plus 20 sms till dyra och 20 till billiga. 80 röster totalt.
Appen
Här blir det lite tröttsamt. SVT har lanserat en särskild app, där man kan förhandstippa och se hur ens kompisar tippat om man loggar in med Facebook-kontot. Den delen är välkommen och kan bli en hit. Men sedan blir det krångligt. För en kan bara app-rösta under låtens gång genom att trycka jättemånga gånger på ett pulserande hjärta på skärmen, och om man trycker tillräckligt många gånger kan man max få iväg 5 röster per bidrag. Rösterna ska räknas lika mycket som telefonrösterna. Det här är lite inspirerat av The X Factor UK som i fjol testade något liknande, dock inte alls så här krångligt. Varför inte bara låta alla få fem röster var och that’s it?
I övrigt så verkar SVT ha ryckt upp sig från programledarhaveriet i fjol där Nour El-Refai och Anders Jansson aldrig hittade rätt. Årets programledarduo Sanna Nielsen och Robin Paulsson känns betydligt mer trygg och säker. Startfältet däremot känns en smula tråkigt, även om jag tror att det innehåller både ett stort genombrott och en potentiell slutvinnare.
Här är mina betyg på kvällens startfält:
1. Molly Pettersson Hammar: I’ll Be Fine
Betyg: 4
Molly känner vi igen från Idol 2011. Då blåste hon i väg oss med sin starka pipa, och det gör hon nu igen. Låten är Adele möter Gloria Gaynor, modern jag-överlever-utan-dig-soulpop med snyggt housepiano och ett jävla driv. När gospelkören kopplas in känns det som årets första genombrott och en given finalist.
2. Daniel Gildenlöv: Pappa
Betyg: 1
Herregud, den här typen av traumaschlager (Hanna Fahls briljanta ord) borde förbjudas i tävlingen om den inte görs med så snygg text och innerlig sång som Anna Järvinens Porslin här om året. Förra året sjöng någon snubbe om sin döda bror. I år sjunger en 40+ man om hur det kändes när hans föräldrar skilde sig när han var BARN. For fucks sake.
3. Elize Ryd & Rickard Söderberg: One By One
Betyg: 3
Jag diggar dessa två och deras Eurovision-ambitioner i denna pampiga ballad. Ändå är det inte så over the top påfläskat som jag hade förväntat mig. Det blir lite uddlöst och scenshowen gör ingenting för att skruva upp dramatiken. Det är The Beauty & The Beast i alldeles för svagt regnbågsljus.
4. Dolly Style: Hello Hi
Betyg: 2
Tre dockor som gör 90-tals-Aqua-tuggummipop. Ja, för mig som växte upp med denna musik känns det lite härligt retro trots att det är totalt genomdum musik. Jag tycker det vore lite roligt om dagisbarnen börjar snusksjunga »do it dolly style«. Tyvärr sjunger dockorna som krattor och scenshowen är förvånansvärt boring.
5. Behrang Miri & Victor Crone: Det rår vi inte för
Betyg: 2
Nä, det är ingen ny Jalla dansa sawa, utan snarare en för sammanhanget lite för överseriös storstadsromantisk raptrudelutt. Även om Victor Crone är hunkig och Behrang Miri charmig så är detta alldeles för blaha och Saade lär sno de välbehövliga kids-poängen.
6. Jessica Andersson: Can’t Hurt Me Now
Betyg: 3
Jag tycker så mycket om Jessicas senaste album 40.14.4 som baserar sig på hennes tuffa barndom och som med hjälp av Marit Bergman och Peter LeMarc blev en fantastiskt fin samling låtar. Tyvärr är den här countrykryddade balladen betydligt mer generisk och intetsägande. Men samtidigt har Jessica en odiskutabel karisma som höjer låten. Svårtippat.
7. Eric Saade: Sting
Betyg: 4
Manboy Saade har lämnat dagispopen bakom sig och avancerat till 6-årsverksamheten. Nä, men jag diggar detta på riktigt. Låten är Olly Murs-light-gitarrpop med snygg saxofonhook. Scenshowen är påkostad, over the top och på en nivå som få kommer att nå upp till i år. Det är en självklar finalist och definitivt en kandidat till slutsegern. Att Saade ibland sjunger surt som fan spelar inte så stor roll, söta popkillar brukar inte behöva kunna sjunga i den här tävlingen.
Så hur kommer det att gå?
Final: Eric Saade och Molly Pettersson Hammar
Andra Chansen: Elize Ryd & Rickard Söderberg och Jessica Andersson