Det finns filmer och så finns det filmer med Denzel Washington. The Equalizer är av det senare slaget. För övrigt Denzels bästa film sedan Ricochet – som egentligen är John Lithgows film – och det säger rätt mycket. För erkänn, den här mannen har haft en rätt bra karriär. Något jag kanske inte insett förrän nu, med The Equalizer. Lägg det namnet på minnet, inte bara för att det låter coolt, men också för att få verkar ha gjort det. Den har helt enkelt glömts bort.
Den tafatta amatörhämnden är bäst men även den professionella kan vara ack så njutbar. Ibland är det skönt att luta sig tillbaka och veta att allt kommer gå rätt till. Föraren bakom ratten har gjort det här förut.
Något som ofta händer den här typen av film, som egentligen bara går ut på en sak, att vaska publiken med adrenalin. Det må handla om bergsklättring, snutar som kutar eller, som i det här fallet, payback.
Det finns två typer av hämnd. Den tafatta, klumpiga, amatörmässiga – som jag egentligen brinner för mest – och så den professionella, som även den kan vara ack så njutbar. För ibland kan det vara rätt skönt att luta sig tillbaka och veta att allt kommer gå rätt till, inga halvmesyrer. Föraren bakom ratten har gjort det här förut.
Vad hans karaktär heter är inte väsentligt. Inte heller var han kommer ifrån. Men han är extremt anal vad gäller husgeråd, gillar tidtagarur och läser gamla klassiker på ett nattöppet taxifik.
Oftast i amerikanska filmer handlar det om veteraner som kommer hem efter ett liv fullt av krig, ibland hundratals. De kommer hem till en vardag de inte förstår, till ett förändrat samhälle. Taglinen kan låta ungefär så här: »Han flydde från kriget, men kriget fann honom«. »Tidigare en mördarmaskin, nu bara en maskin i ett mordiskt land, tills en dag«. »Han brukade ha mord som arbete, efteråt blev det som ... hämnd«.
Lite väl mycket Rambo och amerikanskt 1980-tal kanske, och visst »genren« har förfinats. I dag handlar det nästan undantagslöst om mer anonyma krigare, vart de kommer ifrån förtäljs inte alltid. De har tillhört något slags specialförband och är duktiga på att smyga. Som Denzel Washington i The Equalizer.
Vad hans karaktär i filmen heter är inte väsentligt. Inte heller var han kommer ifrån. Men han är extremt anal vad gäller husgeråd, han gillar att använda tidtagarur och läser gärna gamla klassiker på ett nattöppet taxifik. Det är också här han lär känna Teri. En ung tjej som hamnat i fel sällskap och nu tvingas sälja sin kropp till feta ryssar. Så kan det gå.
Sedan vet ju alla som sett trailern vad som händer, Teri blir misshandlad av en fet ryss - tror jag det var – och Denzel tvingas gå till attack. Eller »tvingas« är väl kanske inte rätt ord, eftersom Denzel har krig i ådrorna så vill han ju inget hellre, egentligen.
Så med tidtagaruret i ena handen och en liten mini-MacGyver i andra beger han sig ut på jakt efter alla feta ryssar i USA. Speciellt en elak jävel vid namn Teddy – Yorgi från xXx (Eller Marton Csokas, om ni så vill), en så kallad »cleaner« utsänd för att hantera problemet, det vill säga Denzel.
Att avslöja mer går egentligen inte, för vad som sedan händer, fram till slutet, är rätt självklart. Men ibland är det allt man vill ha. Eller som jag skrev på Facebook efter jag sett filmen: »I en perfekt värld hade alla filmer hetat The Equalizer och haft Denzel Washington i huvudrollen.«