Två avsnitt in i Backstrom känner jag – var det verkligen värt det? Var de många turerna fram och tillbaka befogade bara för att nå det här mediokra resultatet?
Här i Sverige har Backstroms vara eller inte vara rapporterats utförligt – först beställdes ett pilotmanus av Fox, som valde att inte spela in, varefter CBS plockade upp det, spelade in piloten men stekte sedan projektet, som därefter plockades upp igen av Fox som beställde en 13-avsnittssäsong (och en delvis nyinspelad pilot) som skyfflades fram till midseason och som nu har fått sin premiär.
Man försöker desperat lansera Everett Backstrom som kriminalvärldens Dr Gregory House, en jämförelse som känns direkt ärekränkande mot House.
Många vändor, och klart som korvspad finns det ett intresse här – Leif GW Persson är trots allt Leif GW Persson och att hans ärkearsle till polis Evert Bäckström ska göra tv-karriär over there är klickvänligt. Men frågan är om det blir så många avsnitt visade av Backstrom i USA, för det är en hittills ytterst slätstruken tv-deckare i vilken man desperat försöker lansera Everett Backstrom som kriminalvärldens Dr Gregory House, en jämförelse som känns direkt ärekränkande mot House.
Evert Bäckström dök från början upp som en bifigur i Leif GW Perssons böcker om poliserna Lars Martin Johansson och Bo Jarnebring, och fick sedan växa ut som huvudperson i oförblommerad styrka under andra halvan av 00-talet i böcker som Linda – Som i Lindamordet och Den som dödar draken. Han är en obotlig suput utan försonande drag som löser sina fall mestadels genom osannolik tur och han kallar gärna och ofta sitt könsorgan för supersalamin. Så sent som i söndags berättade Persson själv i en intervju i Aftonbladet att Bäckström ska få leva i ytterligare ett par romaner, sedan såg han fram emot att ta livet av sin skapelse, faktiskt så till den grad att han planerar att själv skriva in sig i handlingen och ta karln av daga för egen maskin.
Från premiären till andra avsnittet hade Backstrom tappat en tredjedel av sina tittare i USA.
Den Everett Backstrom som nu fått tv-premiär på Fox i USA och TV3 i Sverige har dock väldigt lite att göra med den svenske kommissarien bortsett från att de typ delar namn samt båda är poliser och ärkesvin med tveksam personhygien. I övrigt kan jag inte se något som länkar dem samman bortsett från detaljen att Bäckström jobbar vid västerortspolisen i Stockholm och Backstrom huserar på den amerikanska västkusten (Portland, Oregon). Ja – det är på den nivån det ligger.
Att seriens Backstrom inte har något att göra med Bäckström bortsett från generiska drag (som de delar med många andra tv-snutar) är så klart inte ett problem i sig. Det är däremot att den svenske figuren så här långt känns så mycket mer intressant. Personligen har jag visserligen funnit GW Perssons Bäckström-böcker rätt tröttsamma (jag gillar dock Lars Martin Johansson-böckerna skarpt) men det finns ändå ett ärkesvinsskimmer över Bäckström som GW Persson ofta lyckas få att glimra till. Rainn Wilsons Backstrom framstår däremot hittills som en osmaklig men ärligt talat rätt trist slusk med alkoholproblem och trubbig attityd till sin omvärld. Dessutom låter inte manusförfattarna honom ens vara rutten på allvar – hans enda anförvant är en homosexuell kille som han delar lägenhet med (något som varit otänkbart för supersalamin Bäckström) och redan i slutet av andra avsnittet krackelerar den buttra och cyniska fasaden när han får möjlighet att återuppleva ett varmt minne från barndomen.
Ärkesvinsskimret över Bäckström som GW Persson ofta får att glimra finns inte hos Rainn Wilsons Backstrom – han är bara en trist, trubbig slusk med alkoholproblem.
Det största problemet är dock hur taffligt allt framstår. Om jag trots att det bär mig emot ska återvända till jämförelsen med House så var han visserligen elak, men hans elakheter var fyndigt skrivna, i regel alltid välfunna och de levererades med rakbladsvass elegans av Hugh Laurie. Backstrom däremot är bara plump, bräker hejdlöst på och är inte ens i närheten av rolig när han skjuter ut spydigheter mot allt och alla. Det skulle kunna vara medvetet, att han är som ett illasittande klädesplagg som skaver och irriterar, men jag får hittills känslan av att det helt enkelt bara är dåligt skrivet. Serieskaparen Hart Hanson, som tidigare gjort Bones som jag faktiskt gillade de första åren, verkar här knappt ens ha ansträngt sig, eller så är det Rainn Wilson som inte lyckas få grepp om rollfiguren. Att spela elak men ändå lyckas bli älskad är inte det enklaste.
Backstrom sänds på torsdagskvällar på Fox i USA, och första avsnittet hade en 1.9-rating i den viktiga målgruppen 18-49 år, vilket var en helt okej siffra. Andra veckan hade dock ABC samtidigt vårsäsongspremiär för sin Shonda Rhimes-kväll (Grey's Anatomy, Scandal och How To Get Away With Murder sänds i följd), och då föll Backstrom kraftigt till en 1.4-rating. Fortsätter siffrorna att dala är risken uppenbar att serien dras in från tablån efter fem-sex avsnitt och resterande visas i juni när den ordinarie tv-säsongen avslutats.