För drygt ett år sedan skrev jag en text om hur mycket den brittiska bögserien Queer as Folk betydde för mitt tonåriga jag. Hur jag utforskade min identitet som bög i smyg genom att plöja igenom all bögrelaterad populärkultur jag kunde komma över. Bland annat just den här brittiska serien som skildrade några bögars liv i Manchester. Det var något spännande att smyga in i den seriens värld. Att se en tonårig Charlie Hunnam spela skolpojken Nathan som blir kär i den äldre och sextokiga Stuart. Att se hur Stuarts tönt till bästa kompis, Vince, i hemlighet trånar efter honom. Och se hur Manchesters bögscen såg ut i början av 2000-talet.
Jag älskar att ett sådant här på pappret invecklat tv-projekt med fokus på hbtq-karaktärer ens görs. Dessutom med mångfald (40-plus-bögar! Svarta bögar! Lesbiska!).
Jag hade aldrig sett bögar skildras på det sättet tidigare. Där deras berättelser var i centrum. Där jag, på något sätt, därmed också var i centrum. Att jag senare, när jag blev äldre, inte kände igen mig så mycket i seriens bögtillvaro spelar mindre roll. Där och då betydde den jättemycket för mig. För den gjorde att mitt 14-åriga jag kände sig lite mindre ensamt i sitt annorlundaskap. Jag konstaterade att 14 år senare så hade ingen liknande serie gjorts där bögars liv står i centrum. Förrän HBO förra året lanserade utmärkta Looking.
Nu återvänder Queer as Folks skapare, Russell T Davies, med inte mindre än tre sammanlänkade hbtq-serier (Kjell hyllade premiären här på TVdags i söndags). Den ena serien, Cucumber, följer alltså 40-plus-bögen Henry och hans partner Lance i vad som beskrivs som den »värsta dejtkvällen någonsin«, vilket inkluderar ett dödsfall, två polisbilar och en trekant. Cucumbers systerserie Banana skildrar de yngre karaktärerna som finns i Henrys liv. Som om det inte räcker ackompanjeras dessa två serier av en webbserie, Tofu, där – bland annat – tittarna delar med sig av berättelser om sina sexuella erfarenheter.
Jag älskar att ett sådant här på pappret invecklat tv-projekt med fokus på hbtq-karaktärer ens görs. Dessutom med mångfald (40-plus-bögar! Svarta bögar! Lesbiska!). Det kan tyckas som att tv-världen har gått framåt de senaste 15 åren gällande hbtq-representation, och det har den på många sätt, men antalet serier som bara fokuserar på hbtq-karaktärers liv har länge varit ytterst sällsynta. Snarare har den till synes ökade mängden hbtq-karaktärer mest varit i mainstreamserier (även om siffrorna visar att det egentligen fortfarande inte händer mycket i tv i stort).
Det är camp deluxe, sexfixerat och stereotypt så det visslar om det. Det är in your face bögigt vilket jag älskar.
Looking, Please Like Me, The Fosters har hbtq-karaktärer som huvudpersoner, och i serier som till exempel How To Get Away With Murder, Empire, Kingdom, Transparent och Orange Is The New Black återfinns intressanta hbtq-karaktärer i biroller. Det är många och bra serier, men om ett år kan vi vara tillbaka på noll igen. Det är så det har sett ut under 2000-talet. Det går framåt och står still på samma gång, med andra ord.
Så hur passar då Cucumber och Banana in i denna lite mer hbtq-omfamnande tv-värld? Jo, efter att ha sett de första avsnitten så är de ett härligt komplement. Serierna känns närmast old school i det snabba MTV-tempot och den farsartade brittisk-bitska humorn. I Cucumber känns trötta 40-åringen Henry och hans kompisgäng som Queer as Folk-gänget fast som medelålders. Det är rapp och pratig humor. Det är camp deluxe, sexfixerat och stereotypt så det visslar om det. Det är in your face-bögigt vilket jag älskar.
Serierna visar ett Storbritannien som har kommit en lång bit på de 15 år som har gått sedan Queer as Folk. Allt från att homos kan gifta sig till att bögar välkomnas i det militära. Denna nya moderna tid skildras in absurdum i Cucumber och Banana. Det är närmast buskis-underhållande när hoop up-appar får driva dramaturgin. Tempot och vitsigheten gör dock allt väldigt ytligt. Precis som med Queer as Folk finner jag det svårt att bry mig om alla de självupptagna karaktärerna när de inte får mig att skratta. Men det finns ansatser till fördjupning och Henrys begynnande sammanbrott känns som att det kan brinna till ordentligt.
Den ungdomsfokuserade Banana är den som skaparen Russell T Davies har sagt sig vilja göra fler säsonger av (Cucumber får sitt definitiva slut denna säsong), men jag undrar lite vad han vill med den. Den saknar den tydliga berättelse som Cucumber har över den medelålders bögens livskris. Den har förvisso en sympatisk huvudkaraktär i Dean som lyckas vara charmigt hyper. Jag älskar till exempel att hans dåliga relation med sina päron inte beror på vad han påstår är homofobi, de är tvärtom väldigt stöttande och nyfikna, utan mest att han är en tonåring som fått för sig att hans föräldrar är emot honom (vilket illustreras i en fantastiskt rolig middagsscen).
Däremot är jag fasligt trött på de vackra pojkaktiga karaktärerna i bögserier som inte har annat syfte än att vara sexobjekt för oftast äldre män. Jag har sett det i så många tv-serier och filmer med bögtema. Att den åldrande bögen vill känna sig ung igen med en 30 år yngre pojke som inte ges några andra karaktärsdrag än oskyldigt sexig. Det är bara sunkigt, precis som det är sunkigt med alla tusentals gånger äldre heteromän får ihop det med objektifierade unga brudar på film och tv. Det blir jäkligt tröttsamt. Som tur är verkar Cucumber och Bananas persongallerier breddas under seriernas gång och även flera lesbiska och queera karaktärer får ta större plats.
Jag kan inte påstå att jag är tokförälskad i Cucumber och Banana. De engagerar mig inte mer än som fartfylld underhållning, vilket faktiskt är gott nog. För det härliga är ju att jag inte behöver dem för att få min bög-tv-fix. Personligen föredrar jag den upphöjda realismen i Looking, old school-humorn i Vicious och berättardrivet i Please Like Me, men samtidigt välkomnar jag verkligen Cucumber och Bananas egna distinkta universum. Att jag 2015 har så många bra, och olika, bögfokuserade, tv-serier att kolla på gör mig bara jävligt glad. Förhoppningsvis håller denna trend i sig så att det inte tar 15 år mellan varven.
Cucumber sänds på Channel 4 och Banana på E4 i Storbritannien.