Tillgänglighet är en aspekt av filmtittandet som jag ägnat deprimerande mycket tid och energi åt att fundera på under årens lopp. Eller snarare frustrerats över. Alla dessa trösklar. Alla dessa hinder från att kunna se den där filmen jag läst så mycket om, hört många tala lyriskt om. Oavsett om det gäller nya eller gamla titlar. Filmen har aldrig fått en kommersiell distribution. Jag har inte rätt teknik. Min dvd-spelare har fel region. Filmen går inte upp på svenska biografer. Bion i min stad visar bara blockbusters. Streamingtjänsten funkar inte. Jag kan inte strömma från mitt hörn av världen. Det finns inga undertexter.
Blotta tanken på att obskyra titlar som Judex eller White of the Eye skulle komma ut i supersnygga, högupplösta utgåvor lät för bara ett par år sedan som rena fantasin för mig.
Vi har ändå rört oss ljusår på kort tid, och tillgängligheten på både nytt och restaurerat gammalt har aldrig varit bättre. Blotta tanken på att obskyra titlar som Judex eller White of the Eye skulle komma ut i supersnygga, högupplösta utgåvor hade bara för ett par år sedan låtit som rena fantasin för mig. Men att situationen blivit bättre betyder inte att den är bra. Alltför många trösklar finns fortfarande kvar.
Därför är det distributionsexperiment som nu testas i Sverige så intressant. NonStop Entertainment lanserar nämligen i dag en film på tre olika plattformar samtidigt – den går upp på ett par biografer, finns tillgänglig på vod via SF Anytime och visas dessutom på SVT redan i kväll. Man har liksom gett sig tusan på att det inte ska finnas några hinder för någon att kunna se filmen, och det är sympatiskt. Metoden lär inte vara applicerbar på alla filmer, men som nytänkande koncept är det spännande, och för en konsument är det uppmuntrande. Det ska bli väldigt intressant att se om det ger blodad tand eller kalla fötter.
Och det är inte vilken skåpmat som helst som föräras denna speciella lanseringsmetod. Diao Yinans suggestiva polisthriller Black Coal, Thin Ice vann inte bara Guldbjörnen vid Berlins filmfestival 2014, vid samma festival fick även huvudrollsinnehavaren Liao Fan mottaga Silverbjörnen för bästa skådespelare.
Black Coal, Thin Ice (vars originaltitel Bai Ri Yan Huo ordagrant betyder »dagsljusfyrverkeri«) utspelas i den nordöstra kinesiska provinsen Heilongjian, och handlar om ett makabert mordfall som polisen står handfallen inför. Plastförpackade likdelar börjar hittas lite varstans i provinsen, alltid i anslutning till hanteringen av kol, som transporteras med enorma lastbilar och frakttåg kors och tvärs till olika delar av landet. En arm hittas här, ett ben där. Var delarna kommer ifrån är med andra ord svårt att avgöra. Mordutredaren Zhang och hans medarbetare sätts på fallet, men de vet knappt var de ska börja – är likdelarna från en och samma person? Handlar det om ett crime of passion eller ett maffiamord?
En dramatisk händelse under utredningen leder till Zhangs avsked från poliskåren. Han tar till flaskan, försörjer sig som säkerhetschef på en fabrik, drar sig undan, går upp i vikt. Men fem år senare snubblar han över det fortfarande olösta fallet igen, när hans före detta kollegor avslöjar att fler kroppsdelar upphittats. Har de fått en seriemördare på halsen? Och vad har den unga damen från kemtvätten med saken att göra?
Det stillsamma berättandet är förrädiskt. När det väl blir våldsamt sker det plötsligt och med en realism som gör det genuint obehagligt.
Att låta en nästan arketypiskt utformad film noir utspela sig i ett bitande kallt och ogästvänligt kinesiskt landskap visar sig vara väldigt lyckat – de grådaskiga miljöernas klaustrofobiska egenskaper framkallar ett slags själslig isolering hos huvudpersonerna som är lätt att känna igen från den hårdkokta amerikanska traditionen. Även det fysiska rummet innehåller barriärer för kommunikation och förståelse – Yinan låter ofta personer betrakta varandra genom springor och fönster, spaning på brottslingar sker i trånga bilar med igenfrostade rutor där huttrande poliser suckar av leda. När Zhang skuggar en misstänkt person på ett öde industriområde är ensamheten lika påtaglig som när han följer efter honom in i en buss proppfull av folk på väg hem från jobbet.
Dessutom innehåller filmen klassiska noir-ingredienser som en femme fatale, en besatt snut på dekis, en krypande paranoia och sanningar som aldrig så enkla som de först verkar. Stilistiskt är det ganska långt ifrån genrens sedvanliga flärd och spektakulära dramatik. Tempot är sitt eget och spänningshöjande musik lyser med sin frånvaro. Det är ett ganska stillsamt berättande, men på ett förrädiskt sätt. När det väl blir våldsamt sker det plötsligt och med en realism som gör det genuint obehagligt.
Vågar man gissa på en amerikansk remake som utspelar sig i Minnesota eller Michigan inom ett par år? Eller varför inte en svensk version med Kiruna som skådeplats? Ni hörde det här först!
Black Coal, Thin Ice har biopremiär i dag och släpps samtidigt på SF Anytime samt visas på SVT2 i kväll kl 21:45.