Igår skrev Amanda Ellison, neuroforskare vid Durham University, en kul populärvetenskaplig text i The Telegraph om hur tv-serier är höjden av hjärngympa tack vare komplexiteten av beståndsdelar och sinnesintryck: avancerade handlingstrådar utdragna över flera avsnitt och rentav säsonger, och sådant som att skilja ut huvudspår från stickspår, ger komplexitet på många parallella nivåer; psykologiskt och intrigmässigt.
Komplexa dramaserier på tv är den optimala hjärnvässaren då långt fler delar av hjärnan aktiveras än om man »bara« läser en bok eller deltar i en intellektuell diskussion.
Utan någon som helst stimulans tar det 30 timmar innan människan själv börjar hallucinera och alstra stories – hjärnan är en riktigt rastlös bitch. Men hjärnans självutlösande intryckssprinklers hjälper inte: en total brist på sinnesintryck i 30 timmar ger direkt skada på minnesfunktionen.
Och omvänt: ju mer tv-serier man kollar desto vassare blir hjärnan. För all del, visst vill man varva med annat också, typ böcker och samtal… men enligt Amanda Ellison är just komplexa dramaserier på tv den optimala hjärnvässaren då långt fler delar av hjärnan aktiveras än om man »bara« läser en bok eller deltar i en intellektuell diskussion.
När det limbiska systemet stimuleras av tv-serier triggas också utsöndring av lyckohormonet serotonin, belöningssignalsubstansen dopamin och andra kemiska föreningar i hjärnan – i sig nödvändigheter för skärpta sinnen.
Processen tar sin början i den primära synbarken i nackloben, som står för den första intrycksanalysen; nedre tinningloben kommer in och identifierar objekt, parietalloben analyserar rymd, fusiforma ansiktsområdet håller isär rollfigurerna och backtrackar skådespelare ur minnet (i hippocampus, som givetvis också går på högvarv för att lagra och återväcka storytrådar och detaljer). Wernickes område i vänstra hjärnhalvan går i gång på manus och story medan motsvarande område i högra halvan jobbar med ton och musikalitet i skådespelarnas röster, miljöljud och soundtrackmusik. Särskilt intrikata polisserier med både starka känslor och svåra kriminalfall får de båda hjärnhalvorna att gymnastisera gemensamt.
När det limbiska systemet stimuleras av tv-serier triggas också utsöndring av lyckohormonet serotonin, belöningssignalsubstansen dopamin och andra kemiska föreningar i hjärnan – i sig nödvändigheter för skärpta sinnen.
Detta inträffar i och för sig bara om du gillar – och begriper – serien. Märkligt trögtittade Justified ger mig till exempel inte mycket serotonin och dopamin just nu…
Ett annat litet aber för mången modern tv-nörd är att om man flackar med uppmärksamheten för att facebooka eller twittra under tittandet så tappar en hel del av hjärngympan sin effekt.