Innehåller spoilers om Mom säsong 2, avsnitt 11, Three Smiles and an Unpainted Ceiling.
En av senare års bästa nya komediserier är Mom. En serie som vill skildra tre generationer av kvinnor som alla blivit med barn i ung ålder och haft problem med alkohol och droger. Mamma Bonnie (Allison Janney) som sålde droger, knullade runt och hade det allmänt jävligt roligt medan dottern Christy (Anna Faris) försummades. Hon i sin tur fortsatte cykeln med att spåra ut i samma utspårade spår som morsan. Och sedan blev hennes tonåriga dotter gravid. Dessa tre kvinnor och alla deras trasiga relationsband har sedan start varit utgångspunkten för stor humor, mycket tack vare de komiska proffsen Allison Janney och Anna Faris i huvudrollerna.
Mom är en serie som älskar sex-, knark- och bajshumor, men det som gör den så omistlig är att den också vågar vara superallvarlig.
Det är en komedipremiss som inte känns som särskilt munter, och det är den inte heller. Eller visst skämtas det vitt och brett om allehanda tragiska saker, det här är en serie som älskar sex-, knark- och bajshumor, men det som gör serien så omistlig är att den också vågar vara superallvarlig. Allt från alkoholism, cancer och spelberoende till tonårsgraviditet och plötslig död har behandlats med djupt allvar. Det har varit smällar i magen då jag som tittare inte har förväntat mig att en mainstreamkomediserie ska våga gå så djupt in i mörkret och ständigt återvända dit.
I det senaste avsnittet kom den kanske största känslosmällen i magen när Christys pappa och Bonnies gamla nytända flamma plötsligt dog av en hjärtattack. Visst fanns det hintar om att det var dit serien var på väg, men ändå blev det så brutalt när det väl hände. Pappan som Christy precis hade återförenats med och mannen som Bonnie gav sitt hjärta till rycktes bort mitt i allt och kvar var bara den ändlösa sorg som döden alltid skapar. Visst innehöll avsnittet även skratt, men fokus låg på smärtan. Jag tycker att det gör Mom väldigt speciell. Och modig. Och det är smart berättarmässigt då serien är som bäst när karaktärerna tvingas kämpa.
I HBO-dramakomedier och andra kabelkomediserier så är den här sortens allvar vanligt, men inte i den här sortens mainstreamkomedi som spelas in inför livepublik och i allmänhet ska vara ganska lättsam. Men Mom vågar, och lyckas, mycket tack vare att Anna Faris och Allison Janney kan leverera både humor och gravallvar. I några andras händer skulle det lätt bli taffligt och effektsökande, men i Faris och speciellt Janneys händer blir det bara fruktansvärt berörande. De gör att jag faktiskt bryr mig om karaktärerna även när de inte får mig att skratta.
Mom sänds på CBS i USA. Kanal 5 i Sverige fortsätter sända säsong 2 med avsnitt 6 den 24 februari.