I veckans Americal Idol så hoppade förre finalisten, och tveklöst en av showens bästa ever, Adam Lambert in för Keith Urban. Och shit vad bra han var! Varm, sympatisk, men även rak och ärlig. Och med humor som inte är Harry Connick Jr:s sunkiga! Att programmet plötsligt hade skitbra deltagare denna känns inte som en slump (även om det är det). Vilket som visar hans gästinhopp vilken betydelse domarna har. De sätter tonen i programmet. Det är därför svenska Idol är så mossigt då de år efter år har envisats med att ha kvar stentrista paret Bagge som inte har mycket relevant att säga om dagens musikindustri.
Jag hoppas att Adam Lambert blir domare på heltid nästa säsong (och kolla in hans nya audition nedan!)
The Voice of Ireland
Helena Bradley Bates: Alone
Kommer ni i håg att det i början av The Voice kryllade av äldre alternativa sökande? Numera not so much, vilket suger. För Helena är ju grymt bra och en hör ett liv av erfarenheter i rösten.
Laura Enright: Hey Ya
Laura har något väldigt sympatiskt och rakt över både sin person och sin röst. Det känns okonstlat, och som bra råmaterial att utveckla.
Denise Morgan: If You Love Me, Say You Love Me
Denise har en uppenbar trygghet i sitt uttryck för det hörs både i den coola rösten och låten hon har skrivit själv. Jag är nyfiken på fortsättningen.
American Idol
Joey Cook: The King of Spain
Älskar hennes stil, röst, »squeezebox«, och att hon är precis det detta program vanligtvis inte söker.
Anton Bushner: Tonight I Wanna Cry
Det finns något riktigt uppriktigt fint med Anton. Han sjunger sin idols låt, Keith Urban, med så mycket känsla att det är svårt att inte bli berörd. Det är fler deltagare som honom, som är sig själva och inte försöker leva upp till andras förväntningar, som alla talangshower behöver.
Stephanie Gummelt: Sure
Älskar hennes personlighet, som är gulligt quirky, men också hennes röst som jag tror kan utvecklas enormt i tävlingen.
Kohlton Pascal: Sitting Here Beside Me
Oj, vilken röst denna travelin' man har. Men oj vad han kommer ätas upp av den här tävlingen som kräver saker som han kanske, med all rätta, inte vill ge. Blir intressant att följa.
Jax: I Want To Hold Your Hand
Vilken jävla stjärna. Självklar och unik röst, en timid men ändå självsäker personlighet. min klara favorit hittills i år.
Najah Lewis: Payphone
Älskar Najah. Så vackert och innerligt, men samtidigt med en styrka och övertygelse. Det är fantastiskt imponerande. En stor favorit.
Hollywood Andersson: My Best Friend
Wow, fan vad bra han är, och i en oväntad genre på något sätt. Sådan känsla i röst, komposition, gitarrspel. Jag grät som ett barn. Han och Jax är i en egen liga. Love it loads.
The Voice UK
Jade Hewitt: Here for the Party
Jag tycker om Jade mer och mer ju längre hon uppträder. Det finns något mer bakom showandet, en rå countryröst som kan slipas till något riktigt bra.
Classical Reflection: Nella Fantasia
Alltså detta är ju så vackert att jag bara måste surrender. Är så svag för sådant här.
Sasha Simone: XO/Royals
Nerverna och tonerna är all over the place, men damn it, det finns något väldigt speciellt i Sashas röst som med lite mer självförtroende kan komma ut.
Clark Carmody: I'm Not the Only One
Clark har på många sätt en mainstreamröst, men har tillräckligt egen sångteknik för att kännas intressant.