James Mangold är en regissör med ett lite stökigt cv. Han debuterade 1995 på klassiskt indiemanér med Heavy, ett Sundancehyllat drama om en överviktig snubbe (Pruitt Taylor Vince, han med ögonen) som blir besatt av Liv Tyler till Thurston Moores filmmusik. Sen gjorde han en av mina absoluta favoritfilmer, den vemodigt hårda och välspelade snutthrillern Cop Land – Sly Stallones finaste stund sen Rocky, och en mustig mansensemble att dö för. Därefter har det varit blandad kompott: institutionsdramat Girl, Interrupted, romantiska tidsresekomedin Kate & Leopold (som jag inte sett men som verkar ohyggligt dålig), extremt stämningsfulla mindfuck-skräckisen Identity med John Cusack. Och på senare år lyckad biopic (Walk the Line), snygg westernremake (3:10 to Yuma) och senast en Marvelrulle (The Wolverine).
James Mangold levererade igen. Det är fart och fläkt från start, Cruise är – hör och häpna – relativt rolig som deadpan-vitsande superagent, actionscenerna är välkonstruerade och snygga.
Och så kvällens film: actionkomedin Knight and Day från 2010, med Tom Cruise som prillig hemlig agent och Cameron Diaz som »vanlig tjej« som snubblar i hans väg varpå actionspäckade tokerier inträffar. Även om jag gillar Tom Cruise (och jag har slutat tänka på det som »guilty pleasure«, killen är ju fantastisk) så fanns det ytterst lite att peppa på inför den här filmen: en löjlig titel, en lamt försök till charmig viral-video, utsikten att i två timmar se Cameron Diaz skrika och noja som Sandra Bullock i Speed och Tom Cruise skoja till det med ett självgott flin... Filmen hade dessutom försmäktat i development hell ett bra tag, och passerat ett helt gäng manusförfattare och versioner, vilket sällan brukar båda gott.
Men James Mangold levererade igen. Det är fart och fläkt från start, Cruise är – hör och häpna – relativt rolig som deadpan-vitsande superagent, actionscenerna är välkonstruerade och snygga. Framför allt är det så frejdigt over the top hela tiden att man blir charmad.
Peter Sarsgaard är bortkastad i en tråkroll och filmen är tio minuter för lång, annars är det påkostad underhållning hela vägen. Knight and Day floppade i USA (men gick helt okej i resten av världen), fick blandad kritik och hånades på sin tid som ännu ett misslyckat fånfängeprojekt för Tompa Cruise – men strunta i det. Mangold visar att han har både biljaktsskills och rätt komeditonträff och resultatet är två timmars popcornmys utan pretentioner.