Träningslandskamp: Sverige–Elfenbenskusten (TV12 torsdag kl 18:30)
Jag skulle ha kunnat kalla mitt intresse för landslagets årliga januariturnéer för en »guilty pleasure«. Om det bara fanns någon njutning att hoppas på.
Men det är samma visa varje år – innan flyget mot varmare ställen lyft har den från början ganska spännande truppen brandskattats rejält. Spelare blir skadade, de med högst potential blir proffs, nordiska storklubbar stoppar någon ytterback och så står vi där med ett hopkok av dugliga allsvenska spelare, i bästa fall några spännande talanger och övriga nordiska ligors spelare, som hamnat där de hamnat av en anledning.
Jag skulle ha kunnat kalla mitt intresse för landslagets årliga januariturnéer för en »guilty pleasure« – om det bara fanns någon njutning att hoppas på.
Visst finns det alltid spelare jag hoppas på. Simon Gustafsson har fötter och hjärna på en nivå vi inte sett sedan Anders Svensson var tio år yngre. Nabil Bahoui är nästan för bra för att vara med här, han borde redan vara ute på kontinenten och härja på någon kant. Jag är nyfiken på om den av Hamrén så misshandlade Johan Larsson kan visa att han verkligen håller den här nivån. Någonstans är jag – faktiskt – också spänd på om den så underskattade Marcus Rohdén, svensk fotbolls James Milner, kan visa att han är den där spelaren som Lasse Lagerbäck påstår inte finns längre: Håkan Mild-typen som springer för andra och gör det oavbrutet i match efter match.
Men på det stora hela? Nja, jag räknar inte direkt med att hitta svensk fotbolls välbehövliga frälsare här.
Skillnaden mot tidigare år är att det nu ändå bjuds, på pappret, högklassigt och motiverat motstånd. Elfenbenskusten varvar upp inför afrikanska mästerskapet och borde väl åtminstone några positioner ha spelare som har något att bevisa, som vill visa att de ska spela när AM drar i gång nästa vecka.
Är faktiskt också spänd på om den så underskattade Marcus Rohdén, Sveriges James Milner, kan visa att han är den där spelaren som Lasse Lagerbäck påstår inte finns längre: Håkan Mild-typen.
Ligue 1: Paris SG–Evian (C More Sport söndag kl 14)
Det spelar givetvis inte någon roll om det är en flådig lyxgalleria eller ett grått trevåningshus man bygger – grunden måste ändå vara på plats innan man börjar med allt annat. Man måste köpa material för stabiliteten, inte bara lägga alla pengar på flashiga glasfasader.
Nu börjar kanske också sprickorna i miljardbygget PSG avslöjas. Man har sålt spelare som brinner för klubben (Menez och Sakho till exempel), tvingades släppa i väg arkitekten Ancelotti och köpte charmige slackern och fuskbyggaren David Luiz för ett direkt löjligt överpris. Samtidigt nöjer sig inte prestigeköp som Lavezzi och Cavani med att spela andrafiolen bakom en skadedrabbad och för tillfället långt ifrån magisk Zlatan. Efter det pinsamma 2–4-tappet mot Bastia senast krävs det en kraftfull reaktion mot Evian.
Serie A: Palermo–Roma (TV4 Sport lördag kl 20:45)
Den stora frågan är väl om Robin »Ole Gunnar« Quaison får en startplats i Palermo efter de dubbla målen senast?
Premier League: Manchester City–Arsenal (Viasat Fotboll söndag kl 17)
Den moderna fotbollen har sina oändligt många baksidor, men en möjlig positiv effekt är att den skapar nya konkurrenter och konflikter (och därmed också självklart nya historier att berätta). För inte särskilt länge sedan hade ett möte mellan Manchester City och Arsenal varit en ljummen match i Premier League-lunken, där topplaget Arsenal bara skulle städa undan City. Läget är ett annat nu. Sedan Manchester City med oljepengar över en natt blev en storklubb har det ljusblå tagit klivet förbi Arsenal upp i den absoluta ligatoppen. Inte nog med det – man har gjort det bland annat genom att köpa spelare från just Londonlaget. Fem spelare har City handlat från Arsenal de senaste åren (fler än från någon annan klubb). Borde kunna fungera som extra tändvätska.
Afrikanska mästerskapen: Ghana–Senegal (Eurosport måndag kl 16:45)
Efter byte av värdland i sista stund är nu afrikanska mästerskapen i gång och störst intresse kommer kanske riktas mot den åtminstone på förhand tuffa grupp C, med två lag som spelade VM i somras (det charmerande Algeriet och Ghana) och de normalt stabila och starka Sydafrika och Senegal. Matchen mellan Senegal och Ghana kan bli hela gruppens nyckelmatch. Två landslag där många spelare kanske sett sina bästa dagar, men där det finns både rutin och hårdhet i massor. Vinnaren har öppen gata till slutspel, förloraren får en tung uppförsbacke.