Nu är det dags att dra igång den här spalten igen och vi rivstartar då både The Voice of Ireland, American Idol och The Voice UK startade nya säsonger i veckan.
The Voice of Ireland är en liten favorit hos mig då den är en mindre produktion och befriad från de värsta pretentionerna. Dessutom är nya coacherna Una Foden från The Saturdays och Rachel Stevens från S Club 7 trevliga tillskott.
American Idol hade en ganska usel och oinspirerad säsong förra året Svenske exekutive producenten Per Blankens har trots det fått förnyat förtroende. Ett dumt beslut, liksom att behålla förra årets jury. Jennifer Lopez gör sig bra som snäll superstjärna men Keith Urban är irriterande menlös och Harry Connick Jr är förbannat självgod och osympastisk. Att årets premiär fick de sämsta tittarsiffrorna i programmets historia är inte förvånande.
I The Voice UK så har Rita Ora ersatt Kylie Minogue. Jag kan inte säga att jag är något större fan av hennes musik, men hon gör ett första gott intryck i programmet med både attityd och medkänsla.
The Voice of Ireland
Patrick Donoghue: Red
Det är lite nervigt, men i grunden har Patrick har en riktigt mäktig och vacker ton som jag verkligen vill höra igen.
Sarah McTernan: Who You Are
Sarah har en fantastiskt fin röst som bara måste slipas och hon måste ingjutas självförtroende. Men det är ju det resan i tävlingen är till för.
American Idol
Priscilla Barker: Delta Dawn
Priscilla har inte värsta rösten, men Jesus vilken utstrålning och charm hon har. Det finns något oslipat här som kan bli riktigt bra.
Emily Brooke: Blown Away
Love it, love it, love it! Det finns både en styrka och en skörhet i Emilys röst som jag verkligen gillar. En tidig favorit.
Garrett Miles: Proud Mary
Blinde Garett är supercharmig, så där amerikanskt artig och framför allt helt självklar i sitt uttryck. Diggar.
Clark Beckman: A Man's World
Clark lyckas göra en helt egen och passionerad version av en ganska söndersjungen låt. Det är imponerande och han kan gå långt i tävlingen.
Naomi Tastuoka: Someone Like You
Naomi har en härlig humor, men framför allt en killer röst som, om hon lär sig att behärska den rätt, bör ta henne långt. Hennes största hinder är att tävlingen sällan gillar quirky karaktärer.
Jess Lamb: Ain't No Sunshine
Jess har rutin och en trygghet i sitt uttryck som känns välkommen. Hon vet vem hon är som artist och jag hoppas hon får gå långt trots programmets snäva ramar.
The Voice UK
Letitia George: Stay With Me
Stackars Sam Smith, hans jävla låt har officiellt hamnat i söndersjungen-högen. Trots det har Letitia tillräckligt med talang och charm fått att fylla den med energi.
Howard Rose: My Generation
Jag diggar verkligen Howards annorlunda indieröst. Det finns något både old school och modernt över den som jag verkligen gillar.
Ryan Green: Magic
Jag vet inte om Ryan har en speciell röst, men han valde helt perfekt låt som tog fram något väldigt fint och skört i honom.
Hannah Symons: Powerless
Älskar Hannahs röst, som trots lite nerver, kändes som den mest självklara av alla jag hört denna vecka. En röst jag redan kan höra på en skiva.
Stevie McRorie: All I Want
Det här fick mig att gråta. Dels för att jag älskar låten, men främst för att brandmannen Stevie sjunger den fantastiskt väl. Veckans bästa audition.