Spoilerfri genomgång av Agent Carter säsong 1, avsnitt 1 och 2, Now is Not the End och Bridge and Tunnel.
Agent Carter är Marvels andra tv-serie, åtta avsnitt lång för att fylla luckan mellan Agents of S.H.I.E.L.D:s halvsäsonger. Därmed inte sagt att Agent Carter »bara« är en ersättare; långt ifrån. Marvels version av en tidig kalla kriget-spionthriller visar sig vara tämligen underbar!
Agent Carter utspelas precis efter andra världskrigets slut. Männen har återvänt hem och sexismen frodas. Peggy Carter (Hayley Atwell), en uppenbart skicklig soldat, har nu förpassats till vad som är ett mer eller mindre glorifierat sekreterarjobb hos S.H.I.E.L.D.-föregångaren S.S.R. Detta tills Tony Starks/Iron Mans pappa Howard Stark (Dominic Cooper) anklagas för landsförräderi efter att fiendekrafter använt hans vapen, och Stark vänder sig till Carter för att hon i hemlighet ska hitta den som stal hans vapen och därmed rentvå hans namn. Till sin hjälp har hon Starks butler Edwin Jarvis (James D'Arcy), som villigt gör vad hon än önskar, bara han kan vara hemma till nio så han och frugan kommer i säng i tid.
Att karaktärerna är välskrivna gäller främst kvinnorna. Vissa män framstår tyvärr som karikatyrer på 1940-talsmachoism när manusförfattarna framhäver deras sexism till en löjlig nivå.
Fienden visar sig vara en organisation vid namn Leviathan. I serietidningarna är det en mystisk organisation som man inte vet så mycket om, mer än att de har sitt ursprung i östblocket. Sponsrade av staten? Mål? Vem vet!
Inledningsavsnitten påvisar omgående välskrivna karaktärer (jag återkommer till detta), en spännande spionhandling, rolig dialog mellan Carter och Jarvis samt snygga actionscener. I avsnitt två finns ett återkommande skämt med en tidstypisk radioföljetong, där Captain America är den stora hjälten och Peggy Carter ett dumt våp som hela tiden kidnappas och måste räddas. Radioföljetongen inkorporeras ironiskt i ett slagsmål mellan den verkliga Peggy och en fiendeagent, när det verkliga handgemänget accentueras av radioprogrammets ljudeffekter.
Att karaktärerna är välskrivna gäller främst kvinnorna. Tyvärr framstår några av männen i serien som karikatyrer på 1940-talsmachoism när manusförfattarna framhäver deras sexism till en löjlig nivå. Det stora undantaget är Carters kollega Daniel Sousa (Enver Gjokaj), som skadades i kriget och får utstå samma särbehandling som Carter eftersom han ses som en svagare individ. Inte för att sexism inte fanns (förstås), utan för att männen på S.S.R. just nu definieras av sin sexism, och då vill man som tittare inget hellre än fly kontoret.
Något som skulle vara roligt för mig personligen är om serien har med några av Marvels tidiga superhjältar, som till exempel Human Torch. Nej, inte han i Fantastic Four, utan den brinnande androiden med samma namn som debuterade i Marvels första serietidning från 1939. Fast »roligt för mig personligen« är definitivt inte detsamma som »en bra idé«, med tanke på seriens korta längd.
Marvel's Agent Carter går på ABC i USA.