I kväll visar SVT William Friedkins skitiga New York-pärla The French Connection, där narkotikapoliserna »Popeye« Doyle (Gene Hackman) och »Cloudy« Russo (den magnetiske Roy Scheider) mer eller mindre snubblar över en stor knarkaffär med fransk smugglerikoppling.
Framför allt är det det dokumentära fotot och den supande snuten med öga för kvinnfôlk som visar på sykonskap med The Wire. Och självklart knarket.
Och apropå att »snubbla över« så är det omöjligt att inte snubbla över tanken på att tv-serien The Wire troligen inte hade blivit gjord, eller i alla fall inte lika bra, om inte David Simon haft The French Connection någonstans i bakhuvudet. Framför allt är det det dokumentära fotot och den supande snuten med öga för kvinnfôlk som visar på sykonskap. Och självklart knarket. Men jag undrar om vi skulle haft lika stort överseende med McNulty om han förutom skåpsupandet och womanizandet dessutom var rasist, som som Gene Hackmans »Popeye« Doyle är.
The French Connection är kanske mest känd för biljakten men min favoritscen är katt-och-råtta-leken i tunnelbanan. Jag har tänkt på filmen som en kultfilm men den benämningen kanske är lite off eftersom den tog hem de fetaste Oscarstatyetterna 1972: Bästa film, Bästa regi, Bästa manliga huvudroll (se Gene Hackmans tacktal här), Bästa manus efter förlaga och Bästa klippning. Fyra av de fem nämnda statyetterna nöp den framför näsan på the kultfilm: A Clockwork Orange. Spännande!
TVdags har vid några tillfällen tidigare nosat i närheten av The French Connection här, här och framför allt här, så jag blev förvånad över att ingen hade tipsat om den »på riktigt«. Så nu när SVT gör en kulturgärning och visar den här topprullen på bästa sändningstid så vore det galenskap att inte säga: Se!