Innehåller spoilers om Pinocchio avsnitt 13 och 14, The Gift of the Magi och Hansel and Gretel.
Om Pinocchio irrade runt lite mållöst i förra veckan så är serien nu tillbaka på banan på allvar. Den knyter snyggt tillbaka till där serien började för 13 år sedan (eller en och en halv månad sedan här i verkligheten) när vi till slut får veta vem som verkligen är boven i dramat – ett avslöjande som var svårt att förutse, men ändå fullkomligt logiskt.
Nutid i serien är fortfarande december 2013, och den utspelas inte för ett år sedan utan anledning. Undrar när tidshoppet sker, och vad det är som utlöser att storyn måste hoppa ett år?
Dal-po, Yoo-rae och Beom-jo har samlats efter att var och en på sitt håll har grävt i fallet med den döda busschauffören. In-ha som skulle kolla dödscertifikatet messar och säger att allting stämmer, men ni minns kanske när In-ha messade Dal-po i avsnitt 3 och ljög om att allt var bra mellan henne och hennes mamma? Dal-po stöter på In-ha som hickar till synes utan anledning, och får då veta att dödscertifikatet var förfalskat och att busschauffören verkligen hade begått självmord. Det betyder att det var firmaägaren som ljög och inte In-has mamma. de kommer dock överens om att In-ha bara behöver hålla tyst, så kan de besegra hennes mamma för gott. Hur länge tror ni den planen håller?
Farfar och Dal-peng hälsar på hemma hos Dal-po för att visa honom att han minsann inte kan klippa banden med dem så lätt. Tack och lov för det. I slutändan handlar serien väldigt mycket om bra och dåliga familjeband, och det vore ju tråkigt att överge de bra familjebanden.
Alla våra fyra huvudpersoner har fått i uppdrag att filma när Cha-ok anländer till MSC-byggnaden och måste möta de som protesterar mot henne utanför. Men när folkskaran öser både glåpord och ägg över Cha-ok, så är det till slut Dal-po som – påmind om när folk trakasserade honom och hans familj – avslöjar att det är bussfirma-ägaren som är lögnaren. Trots detta avgår Cha-ok som ankare och blir i stället fältreporter.
Beom-jo bjuder In-ha på middag eftersom han fyller år och hennes sällskap fick bli hennes present till honom. När hon måste ursäkta sig en stund, så lämnar hon kvar sin mobil, och på den ringer Dal-po för att tacka henne. Beom-jo svarar och efter att ha markerat revir genom att säga att han äter middag med In-ha, så säger han att han kommer lämna mobilen på, för det finns något han måste säga som han vill att både Dal-po och In-ha ska höra.
In-ha kommer tillbaka och Beom-jo nämner hur In-ha är tacksam mot personen som stal hennes sms i alla år. Sedan avslöjar han att det var han, och säger att han ville träffa henne för han blev nyfiken på henne, och att han vill dejta henne. Här kommer allt på en gång, och Dal-po vet hur det kommer gå, så han rusar mot restaurangen för att stötta In-ha. Hur vet han vilken restaurang det är? Kärleken har alla svar! Typ.
Pinocchio är perfekt utförd för den som – precis som jag – föredrar att titta på tv med hjärtat snarare än hjärnan.
När han kommer fram och ser de genom restaurangfönstret så svarar In-ha faktiskt ja. Visst kan de dejta. Hick! Eller inte. Beom-jo svarar då att han från och med nu ska vara så snäll mot henne att hon till slut svarar ja. Jag ska fortsätta recappa Pinocchio efter jag är färdig med att slå mig för pannan. Fast det är ingen kritik mot serien. Naiva Beom-jo skulle absolut göra så. Tyvärr. En skallfraktur senare kan jag berätta att Dal-po slutade lyssna på samtalet där, men det skulle han inte ha gjort, då In-ha säger till Beom-jo att oavsett hur snäll han är, så kommer han aldrig bli mer än en vän för henne. Tack och lov!
Yoo-rae och Dal-po möter In-ha och Beom-jo utanför polisstationen, och ut kommer... en tomte springande? Några poliser jagar honom, så In-ha tar av sig en sko och kastar på tomten. Stabil plan. Tomten anfaller nu In-ha som skyddas av Beom-jo och Dal-po, innan han arresteras igen.
När tomten förs in i polishuset står en ung kille och ropar på sin pappa. Dal-po lägger ihop två och två. Samtidigt försöker Chan-soo (ni vet, polisen som gick i In-has och Dal-pos skolklass) övertala reportrarna att släppa storyn att en misstänkt lyckades fly från polishuset genom att berätta varför tomten var där från första början. Tomten är en ensamstående far som har ont om pengar. Hans son mobbas för att han är den enda i sin klass som inte har en viss designer-ryggsäck. Han tog jobbet som varuhustomte som delar ut billiga leksaker till barn för att sno ryggsäcken och ge »ett speciellt paket« till sin son men det uppdagades.
Beom-jo förstår inte varför någon skulle stjäla en ryggsäck när man bara kan köpa den, men just den här ryggsäcken kostar över 800 000 won (=5 700 kronor). När alla tycker synd om tjuven, så tycker Beom-jo att det är bättre att skylla på tjuven än ryggsäcken. Chan-soo påpekar då att ryggsäcken orsakat både mobbning och stora bråk bland elever runt om i stan, och till och med ett självmordsförsök. Och att Beomjo-varuhusen har den exklusiva rätten att sälja ryggsäcken i Sydkorea.
På juldagsmorgonen kommer Dal-po och Chan-soo till polishuset samtidigt. Varuhustomtens son väntar fortfarande där utanför. Chan-soo berättar att Beom-jos mamma sa att de inte skulle visa tomten någon nåd, vilket Dal-po tycker är konstigt. Hon verkar ju så snäll.
Varuhustomtens son väntar fortfarande utanför polishuset. Chan-soo berättar att Beom-jos mamma sa att de inte skulle visa tomten någon nåd, vilket Dal-po tycker är konstigt – hon verkar ju så snäll…
Dal-po och ett kamerateam försöker rapportera om den ökända ryggsäcken från Beomjo-varuhuset, men personalen på väskavdelningen förbjuder kameran från att komma in där. Kamerakvinnan låtsas då stänga av kameran, och försäljaren säger att väskan inte är hennes problem, och det är inte hon som skjutit upp försäljningspriset till mer än det dubbla av inköpspriset. Expediten säger att det är ett märkesnamn för att det är dyrt, och att väskan måste vara dyr för att folk ska vilja ha den.
Beom-jo som hört allt tar tag i Dal-po och frågar vad han anklagar hans mamma för. Är hon en skoningslös affärskvinna som kastar folks ekonomi i fördärvet? De två börjar slåss, men In-ha och ett MSC-kamerateam dyker upp. Beom-jo och Dal-po separeras och In-ha säger att Dal-po måste kolla Ro-sas sida av storyn innan han gör några anklagelser. Dal-po stormar iväg, mest för att han fortfarande tror att In-ha valt Beom-jo. Beom-jo tackar In-ha för att hon står på hans sida, och hon säger att det gör hon inte alls.
Ro-sa dyker upp, så reportrarna tar ett snack med henne på hennes kontor. Hon får höra allt som hänt, och är förfärad över vad väskan ställt till med, och lovar att kolla upp incidenten med tomten. På väg ut från kontoret får dock In-ha syn på ett örhänge. Samma som hennes mamma har. Och det är ju en mobil hennes mamma glömde som hon messade Beom-jo på i alla år. Även Dal-po anar oråd och medan de väntar på hissen får han syn på en städvagn full med strimlade dokument, så de tar han med sig.
Inslaget med väskorna sänds och Beom-jo skickar ett sms till sin mamma för att be om ursäkt, men mamma tar det med ro. Samtidigt konfronterar In-ha sin egen mamma med örhänget och mobilen, men Cha-ok påpekar att det är 13 år mellan de två händelserna, och det betyder ingenting.
Dal-po har fått fram ett väldigt intressant dokument från remsorna: En beställning på fler väskor. Beom-jo tar dokumentet och går till sin mamma. Hon ljuger om att hon var rädd att de skulle behöva stänga väskaffären efter nyhetsinslaget, och Beom-jo visar upp dokumentet. Hon berättar då att hon lät polisanmäla varuhustomten eftersom hon visste att media skulle vilja prata om väskan, och då skulle de kunna sälja ännu fler, men hon tycker inte hon gjorde fel. Hon polisanmälde en tjuv, lät nyheterna göra ett inslag om den hemska väskan, och försåg sen allmänheten med fler väskor när efterfrågan blev ännu större. Beom-jo är djupt ledsen. Han trodde inte hans mamma var en så kall, beräknande affärskvinna.
Dal-po och Beom-jo pratar om sina respektive besvikelser på sina familjemedlemmar – Beom-jos mamma och Dal-pos bror – och kommer fram till att Cha-ok måste ha glömt mobilen hemma hos Beom-jo dagen efter Dal-pos mamma begick självmord.
Dal-po och Yoo-rae åker till Chan-soo som efter incidenten med tomten som rymde har degraderats från undersökande polis till en patrullenhet. Han är så uttråkad på sitt nya jobb, så han kallade dit dem för att berätta om alla fall han jobbat med och för att få sällskap. In-ha är också där. Chan-soo berättar om en gasexplosion i en fabrik som han blev kallad till! Det var en liten butanbehållare som hade exploderat när någon kokte middag. Reportrarna är inte glada.
I en väldigt fin och varm scen besöker farfar Jae-myung i fängelset och visar gamla foton på Dal-po och berättar historier om honom. Jag har gett mycket cred till Pinocchio-författaren Park Hye-ryun, men inte tillräckligt till regissören Jo Soo-won som håller ihop seriens olika genrer och stämningar på ett sätt som gör att den går att titta på.
Dal-po och Chan-soo spelar kort när en extrainsatt nyhetssändning börjar. En fabrik är övertänd och många befaras döda. Det är samma fabrik dit Chan-soo blev kallad. Samtidigt möts Cha-ok och Ro-sa. Ro-sa lämnar över en USB-sticka och ber om en tjänst.
Våra fyra huvudpersoner märker att det finns mååånga likheter mellan explosionen nu och den för 13 år sedan, men det är svårt att gräva i det äldre fallet, då alla nyhetsartiklar handlar om Dal-pos pappa. Media har pratat väldigt lite om något annat kring den äldre explosionen. Dal-po frågar sin redaktionschef som säger att det började som ett vanligt fall, men att storyn kring hans pappa snart tog överhanden och var det enda folk ville prata om.
Då startar en extrainsatt MSC-sändning. Cha-ok rapporterar från fabriken att hela den stora olyckan hade kunnat undvikas om det inte vore för polisslarv. Dagen före den stora branden hade en polis kallats till platsen för att kolla upp en mindre brand, men lämnade platsen efter att ha utbytt några ord med några fabriksanställda, utan att kolla upp branden ytterligare. Polisen är förstås Chan-soo och han börjar nu tro att han verkligen har liven på sitt samvete och att han skulle ha undersökt noggrannare.
Redaktionschefen, Dal-po och In-ha känner igen mönstret och förstår att någon manipulerat vilken story medierna berättar kring båda explosionerna. In-ha konfronterar sin mamma om saken, men hon avfärdar det med att hon i alla fall har bevis för det hon rapporterat – övervakningsvideon. Vilka bevis har In-ha för att allt inte är Chan-soos fel?
Det är ju ändå tur att våra fyra huvudpersoner blev reportrar, så det finns åtminstone fyra reportrar i Seoul som då och då kommer ihåg att källgranska. Nä, nu ska jag inte vara så kinkig. Pinocchio är perfekt utförd för den som – precis som jag – föredrar att titta på tv med hjärtat snarare än hjärnan.
Som jag skrev i början av texten, så är det helt logiskt att Ro-sa skulle kunna vara mycket ondare än vi trott. Vi har trots allt bara sett henne skämma bort och vara supersnäll mot sin son, och vi har knappt sett henne interagera med andra karaktärer. Det här förklarar också varför en sådan veteran som Kim Hae-sook spelar en så till synes liten roll som Ro-sa, nu när rollen kommer bli mycket mer betydelsefull.
Jag älskar hur allt i serien hänger ihop, ända sedan första avsnittet fram till nu. Det är inte ovanligt att k-dramer börjar 10–20 år före huvudstoryn, men oftast brukar den lilla prologen vara just det – en prolog. De drar ut ungefär ett halvt avsnitts story över 2–4 avsnitt, och sedan hoppar allt fram till nutid och storyn »börjar om«. Här hänger ju allt faktiskt ihop ändå, och »prologen« (fast det är det ju inte riktigt) är fortfarande väldigt relevant.
Och apropå tidshopp, nutid i serien är fortfarande december 2013, och den utspelas ju inte för ett år sedan utan anledning. Förr eller senare kommer storyn hoppa fram ett år till vår egen nutid. Undrar när det sker, och vad det är som utlöser att storyn måste hoppa ett år.
Nya avsnitt av Pinocchio läggs med engelsk text upp varje torsdag och fredag på Viki.