1. Boyhood (Richard Linklater)
1. Ida (Pawel Pawlikowski)
Två magiska filmupplevelser. Att sätta dem bredvid varandra ger också en märklig bild av livet. Den ena, Boyhood, skildrar kalejdoskopet av en »normal« uppväxt med föräldrar, syskon, skola och all dess (dys-)funktionalitet. »Livet«, som så många har skrivit. Den andra börjar där detta slutar och blir hisnande när man inser att den föräldralösa huvudpersonen tillbringat det livspann vi reflekterar oss i i Boyhood instängd på ett kloster med föräldrarna i en omärkt grav.
Det är dock inte bara en historisk fasa, inget unikt för en polsk judinna efter andra världskriget, utan tyvärr högaktuellt i dagens värld. Se de båda filmerna och reflektera över alla de ensamkommande flyktingbarn som är dagens »Idor«. Vårt humanistiska ansvar är att ge dem »Boyhood«. Här min SvD-recension av Ida.
3. The Selfish Giant (Clio Barnard)
Om möss och människor och antitesen till bromance-begreppet.
4. The Look of Silence (Joshua Oppenheimer)
När Joshua Oppenheimer vänder blicken från förövarperspektivet i The Act of Killing och berättar om det indonesiska folkmordets offer i The Look of Silence är det kombinerade resultatet inget mindre än vår tids tids Shoah.
5. Pine Ridge (Anna Eborn)
Vad är det för fel på Sverige? Inhemska kalkoner som Gentlemen dominerar varenda biosalong tillsammans med 3D-animerade dataspelsfilmer medan Anna Eborns vackra, känsliga dokumentär om ett amerikanskt indianreservat får kalla handen av distributörer och SVT. Skärpning!
6. Under Gottsunda (Viktor Johansson)
Tidskriften FLM räddade dock upp denna läckra hybridfilm av författaren Viktor Johansson och gav den välförtjänt spridning. Tack för det! Gör nu FLM en tjänst och teckna en prenumeration så att de slipper känna tidskriftsdödens isande andedräkt flåsa i nacken när stödet dras in. Här en text jag skrev i Expressen.
7. The Grand Budapest Hotel (Wes Anderson)
Andersons centraleuropeiska bakelse växer för varje sittning. Här är min recension i Svenska Dagbladet.
8. 20 000 Days on Earth (Iain Forsyth, Jane Pollard)
»Släng in ett spädbarn och en mongolisk psykopat i ett rum. Om det inte fungerar, kasta in en clown. Om inte det fungerar – skjut clownen.« I den bästa filmen om en verksam musiker sedan Todd Haynes Dylan-rulle bjuder Nick Cave på en underhållande och skarp skröna om skapande, minne och berättande. Hysteriskt bra.
9. Tom at the Farm (Xavier Dolan)
Årets kammardrama i regi av en ung man som tycks ha druckit celluloid i stället för mjölk som barn.
10. A Touch of Sin (Jia Zhangke)
Det här är vår tid. Skrev detta här på TVdags.
11. Blodsband (David Mackenzie)
12. ´71 (Yann Demange)
Årets skådespelare heter Jack O'Connell (Matthew McConaughey tappade mig på slutspurten med sina värdelösa reklamfilmer. Less is fucking more). Det hjälper förstås att O'Connell spelar i två av årets bästa filmer. Här är min recension av Blodsband, och här av '71, i Svenska Dagbladet.
13. Guardians of the Galaxy (James Gunn)
Super Power Mix Tape.
Att se fram emot 2015:
Magnus von Horns långfilmsdebut Efterskalv. Jag säger bara – Ulrik Munther.
Mellan den 25 och 31 december utser vi allt det bästa från film- och tv-året som gått. Håll koll på senaste artiklarna via taggen film- och tv-året 2014.