
Det här klagandet ibland alltså. Nu kanske jag låter extremt kumbaya och låt oss sjunga We Shall Overcome allihopa, men varför är det så himla gnälligt jämt, och så lite beröm?
Som Historieätarna. Ja det är högre tittarsiffror än någonsin, men med det kommer även hatet och det här oavbrutna knorrandet.
Historieätarna borde i stället fått massor av cred för att de så föredömligt jobbat med castingen.
Det enda folk verkar ha som kommentar är något om hur »tramsig« Erik Haag är. Det gormas mest om det där stående skämtet programmet kör med att Erik klär av sig in på bara mässingen varje gång han ska sätta på sig en ny utstyrsel.
Är detta något att rasa över? Tydligen JA. Folk menar på allvar att medverkande kostymansvariga i programmet utsätts för en form av övergrepp. Det skrivs krönikor om leopardtanga-pungchocker som delas så inihelvete. Unga kvinnor, äldre män – alla är de förbannade över »pung-tv och könskollaps« och »billiga poänger«.
Det kan ju inte undgått någon att Historieätarna är ett extremt välgjort program, där man tänkt på varje liten detalj. Som vilka ämnen man tar upp. Karin af Klintberg, programmets producent, kommenterar själv i en intervju i Göteborgsposten:
»Det finns inget annat program i SVT just nu som tar upp så många feministiska synpunkter som Historieätarna, vi vänder verkligen och vrider på genusproblematiken. Jag är förvånad över att man kan se så grunt och problemorienterat på programmet.«
Det är jag också förvånad över. Jag förstår hennes överraskning och besvikelse. Historieätarna borde i stället fått massor av cred för att de så föredömligt jobbat med castingen, det är ju helt exceptionellt med andelen kvinnliga experter och kockar. Men vem vill läsa om det? Karin af Klintberg igen:
»Personangrepp är dessutom det enklaste sättet att få många klick idag, och det är kvällstidningarnas kolumnister mycket väl medvetna om.«
(Jag älskar att det märks hur jäkla pisstrött af Klintberg är på att höra den här kritiken, i vanliga fall svarar folk så diplomatiskt…)
Hur kan man bry sig om Erik fläker ut sig på skoj i en extremt osmickrande pose?
Och så det här vansinnigt farliga med Eriks rövkränk eller hans skämtsamma skrevande I 80-talsavsnittet. Hur kan man bry sig om Erik fläker ut sig på skoj i en extremt osmickrande pose? Trots bedyranden om att det inte handlar om prydhet låter det mer som att man chockas rent moraliskt än att det skulle ha något att göra med en diskussion om könsroller. Leopardtanga-chocken passade ju bra in i 1980-talsprogrammets tema: allt var för mycket, och för vräkigt och att man gick över alla gränser som hade med god ton och smak att göra.
Jag tycker att Erik Haag är rolig. Lotta Lundgren likaså. Jag önskar folk kunde hålla tillbaka på personangreppen, Erik och Lotta spelar ju två personligheter och får regi.
Absolut, ibland blir jag också irriterad när den som intervjuad störs lite väl mycket, men tror ändå det lätt hade kunnat bli trivsamt Landet Runt-reportage (inget ont om Landet runt för det!) av programmet och bra mycket lägre tittarsiffror om programledarna inte fick göra så mycket knas under tiden att experterna blir intervjuade.
Som slutpoäng kan ju af Klintberg också svara så här skönt och kaxigt:
»Det är såklart tråkigt om ett fåtal recensenter inte gillade vårt program, men det är just sådana grepp som gör att vi lockar 1,6 miljoner tittare.«
Boom!