TÄVLING! Vinn Viaplay-abonnemang på TVdags Facebook-sida.
2005 var året då det började pratas om tortyrporr. En rätt otäck och juvenil genre som inleddes med Hostel och fortsatte – att spåra ur – med Saw-filmerna. Både hatade och älskade. En av de regissörer som gick i bräschen för denna genre var den amerikanske splatpack-regissören Eli Roth.
Jepps, Donny Donowitz aka »The Bear Jew« från Inglourious Basterds.
Men det är inte den enda roll vi sett Roth i – dock en av få minnesvärda. Han spelade även värd för en wet t-shirt tävling i Piranha 3D, »gringo« i jordbävningsdramat Aftershock och »man som blir skjuten på toalett« i Southland Tales. Är det straffet för två Hostel-rullar? (Ska man vara ärlig tycker jag inte ens att de är speciellt dåliga, i alla fall inte om man jämför med de kopior som följde.)
Det är svårt att summera Cabin Fever med ord, men den är helt galen. En perfekt debutfilm som hyllar allt från The Evil Dead och Motorsågsmassakern till kung-fu-filmer och Cheech and Chong.
På senare tid har Roth inte gjort så mycket mer i registolen än ett avsnitt av Hemlock Grove och kannibal-thrillern The Green Inferno. Den sistnämnda har fastnat i Hollywoodmaskinen på okänd tid - kanske för att den helt enkelt inte är något vidare bra. Han har även producerat filmer som The Last Exorcism, Aftershock och Ti Wests The Sacrament. Vart vill jag komma egentligen?
Jo, det är så lätt att glömma bort en bortglömd mans tidiga kvaliteter, dennes nyckel till framgång om man så vill, när hetsjakten väl börjat och blod flyter. Eli Roth har fått ta mycket skit för sina Hostel-filmer, om det kan man tycka vad man vill. Men, Eli Roth började tidigare än så, han började 2002 med Cabin Fever. En skräckklassiker som smälter ditt hjärta ... fy vad billigt. Både skämtet och filmen. Men det är delvis vad som gör Cabin Fever värd att se om och om igen.
Det simpla, naiva, entusiasmerande, som vi enbart finner i en debutfilm där fem vänner hyr en stuga i skogen och drabbas av ett köttätande virus. Fast innan det hinner de dricka en hel del öl, röka på, berätta skräckhistorier framför brasan och knulla. Allt för »karaktärsuppbyggnadens« skull. Vilket kan låta som ett skämt, men den tillför ändå en hel del – och extra plus för Eli Roths cameo som pundare. Aldrig tidigare har ett skägg så tanigt och avtändande dokumenterats på film.
Cabin Fever är förresten full med lustiga karaktärer som mer känns inslängda än inplanerade. Partysnuten Winston till exempel, som bara vill dricka öl och festa. Eller den inavlade karateungen som älskar att bitas. Ni hör, Cabin Fever är långt ifrån seriös - hipsterskräck kanske till och med - förutom när det kommer till alla underbara effekter. Det blir grisigt värre när ungdomarna väl börjar smälta och får sina straff för att de rökt på, druckit öl och knullat. Här smälter allt! I en av filmens läbbigaste scener rakar en av karaktärerna benen bara för att märka att… ja ni fattar.
Det är svårt att summera Cabin Fever med ord, men den är helt galen. En perfekt debutfilm som hyllar allt från The Evil Dead och Motorsågsmassakern till en massa kung-fu-filmer och Cheech and Chong. Så innan du sågar Eli Roth, se Cabin Fever!