1. Veckans brott (SVT1 kl 21)
Det största problemet med SNN News, TV4:s smått bisarra försök att göra en sorts mashup mellan The Daily Show och Saturday Night Live var kanske att de inte visste när de var det ena eller när de var det andra, eller när de var både-och samtidigt eller om de ens ville mixa greppen. Men en sak som var omöjlig att inte bära med sig efter sändningarna var Rachel Mohlins insats som Leif GW Perssons syster Birgitta – som uppträdde exakt som GW i Veckans brott fast grövre, tröttare, sjukare, flåsigare och avsevärt mycket farligare. Praktiskt taget varje inslag slutade med att hon i berusat narkoleptiskt tillstånd viftade med skarpladdat vapen rakt mot programledaren Mikael Tornving.
I USA hade sådana oslipade original som GW och Ernst Kirchsteiger fått sparken efter en säsong. I vårt land slipas de vidare i sakta mak tills de blir nationalklenoder.
Jag är inte mycket för den här sortens kriminalunderhållning. Men Birgitta GW Persson har gett mig lust att åtminstone kolla in premiären. Kanske Leif själv också, i och för sig, så som han uppträdde mot Göran Lambertz i eftersnacket till Dan Josefssons dokumentär om Säter och Thomas Quick på SVT i oktober; eller som gäst hos Hellenius hörna i TV4 månaden därpå: halvt nedsövd med rumpan i en grav snarare än i en stol, uppriktig om sina »likfläckar«, men samtidigt vassare och mer flamboyant, i rutig Hackett-tweed, än någonsin.
Leif GW Persson är ännu ett fantastiskt exempel på hur svensk tv kan utveckla stora programledarskap över tid. I USA hade sådana oslipade original som han och Ernst Kirchsteiger fått sparken efter en säsong. I vårt land slipas de vidare i sakta mak tills de blir nationalklenoder.
Kvällens säsongspremiär lockar förstås också med ett osedvanligt spännande tema – det tioårsjubilerande morddramat i Knutby-sekten. Längtar efter GW:s grymtningar, glasögonmeck och framför allt ordval och analys kring detta.
2. Min sanning: Nyamko Sabuni (SVT2 kl 20)
Det här skaver på förhand så mycket att man måste se för att stilla nyfikenheten. Inte direkt nyfikenheten på premiärgästen, hennes story är väldokumenterad, men på hur Aktuellt-roboten Anna Hedenmo fixar det personliga djupporträttgenren. Om jag får önska mig en alltför sällan Hedenmo-approach så är det denna:
Eller, som näst bästa alternativ, den här:
3. Buss 174 (SVT1 kl 22)
Vinnare av 23 internationella priser, från en Amnesty-utnämning till en Emmy för »Outstanding Cultural & Artistic Programming«, och studieexempel på många filmutbildningar världen över – denna brasilianska skildring av en busskapning i Rio De Janeiro 2002 är en modern dokumentärklassiker. José Padilha gick sedan vidare och gjorde den fantastiska spelfilmen Elite Squad, och har nått stora festivalframgångar, från Berlin till Sundance (och har regisserat den nya Robocop-rullen som kommer nästa månad!), men hans debut vibrerar fortfarande av en nerv, en på-liv-och-död-känsla, som är svåröverträffad. Brasiliansk nyhets-tv livesände nonstop från gisslandramat när det inträffade, men Padilha fortsätter vidare mot den svåra favela-tillvaron och den diskriminerande rättsapparaten; vi möter inte bara en fyra timmar lång förtvivlan ombord på skräckbussen utan också ett lika berörande politiskt sammanhang, utifrån gatubarns, polisers och sociologers synvinklar.