Först tänkte jag att jag bara skulle kolla några minuter. För att få alla mina fördomar om gammal, dammig och trött nostalgi bekräftade. Men efter att ha satt på TV4:s sändning från matchen mellan det svenska handbollslandslagets alla Bengan Boys och ett världslag av gamla handbollsprofiler (Andrej Lvbrov! Ólafur Stefansson! Dragan Skrbic!) blev jag sittande framför tv:n. Och satt kvar. Först en kvart, sen en halvlek, sen hela matchen.
Vissa lag får man ett särskilt förhållande till. Så speciellt att det inte spelar någon roll hur gamla och trötta de blivit. Klass har ingen ålder. Jag njöt i fulla drag av att se en gråhårig Martin Frändesjö fälla ut sin teleskoparm ute på vänsterkanten eller en flåsande Stefan Lövgren med viss trivselrondör försöka glida i sidled och skjuta förbi motståndarblocket så där som han gjorde för tio år. Eller av att lyssna till jublet som mötte Ljubomir Vranjes, denna osannolika lilla hjälte i en sport där man inte spelar centralt om man är under 190 centimeter, än mindre 170.
Att veteranmatcherna låg precis i anknytning till handbolls-EM-premiären var kanske en aning olyckligt – man blev direkt påmind om att dagens svenska handbollslandslag inte har samma genomslagskraft och är lika profilstarkt – men det är som det är. Varenda svenskt handbollslandslag (rätt många utländska också) inom en överskådlig framtid kommer hamna i skuggan av Bengt Johanssons osannolikt framgångsrika 1990- och tidiga 2000-talslag.
Själva sändningarna är däremot överlägsna dem på Bengan Boys tid. Man kan anklaga TV4 för mycket, man kan klaga mycket på TV4, men handbollssändningar gör de exemplariskt. Nordiska derbyt Island-Norge var en intressehöjande inledning på ett mästerskap med färre transportsträckor än ett VM eller OS, Island startade med en högtempomangling av sällan skådat slag. Det small i alla hallens hörn. Från kanterna, från linjen, från 9-10-11 meter. Norge blev överkörda. TV4 fångade upp just den energin och kraften. Kom nära planen med kamerorna och visade vilken fysisk – och taktiskt detaljrik – sport handboll verkligen kan vara.
Daniel Kristiansson, som fått uppdraget att kommentera medan de griniga gamla gubbarna Perlskog/Hellgren tog hand om veteranerna, är stöpt i Fyrans lätt uttröttande sköna kille-form, men var utmärkt: ständigt närvarande och tryggt förmedlande. Vid sin sida hade han Peter Gentzel, som utan större åthävor var lika lugn och säker som han var när han stod i handbollsmålet. Gentzel är ett strålande val av expert. Inte spektakulär eller ett jättestort namn, inte någon av de mest Bengan Boysiga av Bengan Boys om man säger så, men en perfekt motpol till det upptrissade tempot både på och vid sidan av planen. Ett fynd.