Rent utöver debatten om huruvida SVT:s Gift vid första ögonkastet förenklar eller förlöjligar problemet tvångsäktenskap, som är intressant och bra och viktig, så har jag insett att jag inte riktigt helt kan bena ut vad det är som stör mig med programmet.
Beror min obehagsreaktion på att jag tycker att själva premissen är märklig – tre par tussas ihop av »experter« som valt ut dem på nåt slags de-borde-passa-ihop-grunder, de träffas första gången framför en vigselförrättare och sen ska de leva ihop i fyra veckor och sen skiljas eller fortsätta vara gifta – eller på att jag så starkt känner hur obekväm jag själv skulle vara med något sådant? Både vad gäller att tussas ihop med en främling och att filma det, förstås.
Varför är jag så förvånad över att en av deltagarna, Ellen, är samma Ellen som driver Bio Rio och har tagit fram A-märkningen, alltså filmer som klarar Bechdel-testet?
Lite är det nog båda dessa saker (även om jag kom på mig själv att ha åsikter om vem som borde vara med vem). Samt att jag blir irriterad för att experimentet bara pågår i fyra veckor. Det borde vara längre, om de nu ska vara gifta, och jag tror dessutom inte att en symbolisk akt håller ihop två människor som inte vill vara tillsammans, även om det blir lite byråkrati också. Meeen vad vet jag. Jag har ju mest ingått i frivilliga partnerskap. Och aldrig skiljt mig. Eller hur man nu ska resonera.
Lika osäker är jag på varför jag är så förvånad över att en av de deltagande, Ellen, är samma Ellen som driver Bio Rio som tagit fram A-märkningen, alltså filmer som klarar Bechdel-testet. Det är inte det att jag inte tror att feminister också kan vilja hitta kärleken eller tro på äktenskapet - hallå - men det känns så himla otippat att just hon skulle gå med på att någon annan väljer ut hennes livspartner. Och att hon skulle vilja göra det på TV. Jag vet inte om mina fördomar handlar om feminister (nota bene att jag räknar mig själv till denna skara) eller om reality-TV, men jag kan inte riktigt förlika dessa saker i min hjärna. (I en intervju i Gomorron Sverige berättar hon att just det där med äktenskapet dök upp ganska sent i castingen, men då fattar jag inte varför hon gick med på det.)
Också förvirrande: Att detta går på SVT. Både ämnet och produktionen rent visuellt känns väldigt o-SVT.
I nästa avsnitt, det tredje, kommer vi faktiskt att få se paren interagera med varandra. (Hittills har det bara varit presentationer och extremt lösa resonemang kring ihopparandet, och själva bröllopen.) Jag vet inte om det kommer att bli fascinerande eller olidligt obekvämt. Eller det förra på grund av det senare.