År 2014 (hey, det är ju i år!) har mänskligheten äntligen kommit på en smart metod för att stävja växthuseffekten (okej, kanske inte i år) men planen går i baklås och orsakar i stället en ny istid (hjälp, kanske i år ändå?).
Innan jorden förvandlas till en stor kall glaciär har den omåttligt rike och mytomspunne industrimannen Wilford hunnit bygga ett enormt långt tåg som år efter år rusar jorden runt på speciallagd räls. Inuti tåget finns det som är kvar av mänskligheten uppdelat i tydliga hierarkier, med ett smutsigt trasproletariat längst bak i maskinrummet, och en sorglöst partajande elit längst fram i restaurangvagnen. När filmen börjar är det år 2031, och ett gäng hunsade proler med Chris Evans i spetsen har bestämt sig för att göra det omöjliga: ta sig igenom de beväpnade vaktstyrkorna och arbeta sig framåt i tåget för att till slut ta makten över motorn.
Ett gäng hunsade proletärer med Chris Evans i spetsen har bestämt sig för att göra det omöjliga: ta sig igenom de beväpnade vaktstyrkorna och arbeta sig framåt i tåget för att till slut ta makten över motorn.
Där har ni premissen för Snowpiercer, som bygger på en fransk grafisk roman och är den engelskspråkiga debuten för sydkoreanen Bong Joon-ho, mest känd för hyllade thrillern Mother och den formidabla monsterskräckisen The Host. Filmen har fått tummen upp av kritikerna och gjort hyfsad business, men här i Sverige gick den direkt på dvd/bluray/vod häromveckan. Lite synd, för det är en mäktig bildupplevelse som helst borde setts på den stora duken.
Men det finns mycket att trivas åt hemma i soffan också. Precis som i The Host tar Bong ut svängarna rejält, och blandar stilar på ett uppfriskande sätt: sorgsen dystopi, satir, fars och mustig action. Det lyckas inte alltid, som bekant är balansgången mellan humor (om än kolsvart) och brutalt våld svår att gå. Men även om det vinglar och kränger lika mycket som i bistrovagnen på ett X2000 så spårar det aldrig ur. Bäst är den imponerande scenografin, det otroligt snygga fotot och de många och läckra slagsmålsscenerna, där Bong krämar på med slow motion så fort chansen ges, och det tackar vi för.
Skådisarna är intressant valda, med en nedtonad Chris Evans, sydkoreanska filmstjärnan Song Kang-ho (från bland annat The Host) som slipper prata dålig engelska utan kör sitt modersmål hela vägen, John Hurt som motståndsledaren Gilliam (en given hommage till Terry Gilliam) och Alison Pill i en liten men utflippad biroll. Och, förstås, Tilda Swinton, i sin troligen knasigaste roll hittills: som en Thatcher-liknande och väldigt elak skolfröken på amfetamin, med asfula terminalglasögon och riktigt dåliga tänder.
En blandad kompott, som sagt, men en helt säregen film ändå. Samhällskommentaren är så övertydlig att man nästan får rosor på kinderna men det gör inte så mycket när resten av resan är så intressant. Se den högupplöst, om du kan, för en härligt sotig upplevelse.
Snowpiercer finns på dvd/blu-ray samt för streaming på SF Anytime och Headweb.