I The X Factor UK denna vecka var nivån riktigt hög då alla kvarvarande artister gjorde bra i från sig, i alla fall utifrån de egna förutsättningarna. Det finns dock ett antal deltagare som är betydligt sämre än de i toppen och nu är vi i det skedet av tävlingen att riktigt bra deltagare riskerar att åka ut före de dåliga. Även om det inte var förvånande att Lola Saunders åkte ut förra veckan, då hon tyvärr har varit för darrig och nervig, så hade hon så mycket potential att bli riktigt bra. Men hon slogs ut av pojkkören Stereo Kicks som även när de har hyfsade framträdanden fortfarande inte fungerar som koncept. Denna vecka stormade någon scenen och det märktes knappt bland de åtta pojkarna. Men ibland är logiken så att de som är i botten får vågor av sympatiröster som bär dem vidare en vecka till. Så om en till favorit snart faller skulle jag tyvärr inte bli förvånad.
I övrigt denna vecka så avslutade The Voice USA sina knockout rounds, vilket betyder att vi snart är framme vid liveshowerna.
The Voice USA
Taylor Brashears: Landslide
Det här är en av mina favoritlåtar ever så jag är jäkligt känslig när någon ska tolka den, men Taylor gör en jättefin och innerlig version. Jag älskar hur countrydragen i hennes röst liksom kommer fram i sprickorna. En av mina favoriter i år.
Anita Antoinette: Rude
Anita är en annan favorit då hon har swag och känsla och ustrålning så att det bubblar över. Jag skulle dock vilja se henne göra en mer allvarlig låt också så att hon inte målar in sig i reggae-hörnet.
The X Factor UK
9. Stevi Ritchie: Bohemian Rhapsody
Det här är faktiskt ganska bra och Stevi har de senaste veckorna sjungit helt ok. Även om Freddie Mercury-mustaschen är too much. Jag gillar joke acts, men nu har vi kommit så långt i tävlingen att betydligt bättre deltagare riskerar att åka ut före Stevi. Så det är dags för sympatiske Stevi att ryka nu.
8. Only The Young: Blame It on the Boogie
Det här är faktiskt deras bästa framträdande (de sjunger inte tokfalskt!), men jag blir galen på hur mossiga de har varit hela tävlingen. De har inte hittat rätt. Vilket sorts band vill de vara? Jag är clueless. De är inget nytt Steps som går all in på lättrallad pop, och inte heller ett modernt 2014-band. De är mest ett hyfsat kompetent coverband som kan uppträda på ålderdomshem, då typen av musik de oftast gör verkar vara anpassad främst för pensionärer.
7. Stereo Kicks: You Are Not Alone
När säkerhetsvakterna för bort personen som invaderade scenen hade jag önskat att de tagit med sig tre av medlemmarna i Stereo Kicks så att de hade en reell chans till att bli ett hyfsat pojkband. Även om de gör en ok version av denna skitlåt (de sjunger inte tokfalskt!) så är jag jävligt less på att denna pojkkör klarar sig vidare vecka efter vecka. De har ingenstans att gå utvecklingsmässigt.
6. Jay James: The Show Must Go On
Jag tycker att Jay har en väldigt bra röst och jag är imponerad över hur Simon Cowell har fått honom att sluta med det där irriterande effektsökeri-darret på rösten. Men jag börjar bli uttråkad. Och detta trots att jag tycker den poppiga versionen är ganska snygg så är det som han bleknar i konkurrensen av de andra snubbarna med bra röster.
5. Ben Haenow: Man in the Mirror
Det här är ett av Bens bättre framträdanden och jag tror han är en dark horse i tävlingen. Med det sagt så är han ganska begränsad som sångare. I denna låt är det arrangemanget som skapar dynamik, inte hans röst. Den ligger i nästan samma monotona läge genom hela låten på något sätt. Han saknar den sångteknik som Paul och Andrea har.
4. Paul Akister: Don't Stop Me Now
Jag tycker att Paul och hans fantastiska röst är på väg uppåt. Han börjar skaka av sig sig stelheten och det är bra att Mel B ger honom låtar som tar honom utanför hans comfort zone. Jag börjar dock oroa mig för att folk kommer att glömma bort att rösta på honom då konkurrensen från Ben och Andrea är stenhård.
3. Lauren Platt: I'll Be There
Denna vecka har Lauren fått sin mojo tillbaka och känns så där självklar på scen som hon gjorde i början. Dock är det ett problem att hon så ofta får så omoderna låtval och arrangemang. Hon förtjänar att kännas som att hon är 17 år och cool, för det är ju vad hon är.
2. Fleur East: Will You Be There
Jag har gillat Fleur sedan dag ett. Hon är en riktig showartist. Hon är allround. Hon har dock inte den starkaste rösten. Andrea, Paul och de andra blåser lätt bort henne när de tar ton. Men hon och Simon Cowell är smarta nog att lyfta fram hennes andra styrkor. Denna sorts ballad passar henne perfekt då den handlar mer om rytm och attityd än imponerande toner. Resultatet blir ett riktigt snyggt framträdande som cementerar Fleur som en deltagare att räkna med.
1. Andrea Faustini: Somebody to Love
Jag fattar ingenting av vad dansarna gör, men denna vecka visar Andrea återigen vart skåpet ska stå. Han har en imponerande förmåga att sjunga med så mycket passion och inlevelse att jag får rysningar över hela kroppen. Hans enda problem är att folk kanske tröttnar på att han är så jävla bra varje vecka. Jag tror han skulle må bra av att nästa vecka göra en helt avskalad sårbar ballad.
Den åkte ut förra veckan: