Det är dags för Kajsa Grytts dag i Så mycket bättre och den bjuder både på improvisationsteater, en politisk manifestation och en låtkatalog från Tant Strul fram till hennes senaste soloplattor.
Johan T Karlsson: Slicka mig ren
Linus: Jag älskar verkligen Kajsa Grytt och hennes musik så för mig var detta avsnitt det bästa hittills bara därför. Och kranskastandet i havet för en öppnare värld var bland det mest stillsamma politiska programmet haft med. Först ut med tolkningarna var Familjen. Att ta sig an en av Kajsa Grytts signaturlåtar är inte lätt, men redan de inledande klockspelen visar att han återigen träffat helt rätt i popådran. Det uppstår en intressant skevhet när den utlämnande texten möter de dansanta elektroniska beatsen. Jag ser redan framför mig hur kidsen sjunger »slicka mig ren« på indieklubbarnas dansgolv.
Betyg: 4
Sara: Kul låtval, uppskattar att han utan pardon tar över texten och äger den. Men rent musikaliskt tycker jag att hans tidigare tolkningar varit starkare. Arret är lite väl tunt och flipperspelskt för att fullt ut harmoniera med texten och sången.
Betyg: 2
Tobias: Det är svårt att inte digga hur cool han är på scen. Men trots det: Allt som Familjen gör låter som en efterfest på Siestafestivalen – glatt, poppigt, men samtidigt lite trött och en påminnelse om att det börjar bli dags att lägga sig. Det pinsamma sittdansandet runt bordet är ett bevis på det om inte annat.
Betyg: 2
Björn: Familjen är ju plipp-plopp med hjärta, men efter några veckor så tickar mitt hjärta inte igång längre. Jag tycker att det blir samma plipp-plopp varje vecka (och då älskar jag synthar, men tydligen inte Familjen-syntharna).
Betyg: 2
Carola: Bakom allt
Linus: Jag tycker att Kajsa och Carolas uppenbara förtjusning i varandra både är förvånande och berörande. Två kan knappast stå längre ifrån varandra som artister kan en tycka. Och ja, det märks i versionen. För Carola är detta punk, men för oss dödliga är detta ganska rak kristen schlagerrockpop hon gör. Det är inte dåligt egentligen, men Carola filar bort originalets kanter lite för mycket, vilket lämnar en bra popmelodi men utan nerv och känsla.
Betyg: 2
Sara: Det gör mig lite ledsen att Carola tar så illa vid sig av epitetet »schlager«, för här är det en klockren, högkvalitativ, svensk dängschlager hon gör och det är fantastiskt! Till skillnad från förra veckan då jag tyckte att hon mest spelade en illa förankrad Bond-roll har hon här båda fötter djupt rotade i den hemtama Carola-myllan. Utan att något av det skulle vara finare eller fulare än något annat.
Betyg: 4
Tobias: Carola är ingen schlagerartist, hon är punk. Inte en anarkist som ägnar sig åt att »spreja på väggar hit och dit«, men ni vet, ändå liksom, punk! Tyvärr visar hon inte det nu när hon verkligen har chansen. Hennes tolkning bjuder istället på Barbados-schlager och den typ av förälder-headbaning som får tonårsbarn att vilja bli levande begravda. Carola hade kunnat rocka hårdare, jag vet det, men hon fegade ur.
Betyg: 2
Björn: När Carola berättade om vilken inspirationskälla Kajsa hade varit för henne så blev jag alldeles varm över Kajsas reaktion. Efter att ha hört den här schalgerdängan vill jag att Kajsa ska skriva en melodifestivalslåt till Carola. Underbart att Carola inte tycker att hon är en schlagertjej.
Betyg: 3
Love Antell: Dunkar varmt
Linus: Love känns som den som lättast kan ta sig an Kajsas låtar då han ligger dem närmast musikaliskt. Och mycket riktigt får han till sin första riktiga fullträff för säsongen. En riktigt snygg poplåt som samtidigt har fler lager. Det är som om det är en kärlekslåt riktad till någon speciell. Någon som är lite kåt.
Betyg: 4
Sara: Vad är det som gör att det plötsligt låter Gyllene Tider om Love? Texten? Rösten? Kompet? Stabilt hur som helst. Kanske inte helt minnesvärt.
Betyg: 3
Tobias: Kvällens avsnitt var det stora sex-avsnittet. Men snarare än kåthet var det värme som låg i luften – något Love tog vara på. Det är redan på förhand upplagt för att det ska falla väl ut när han förs samman med Kajsas texter. Det gör det också. Men så mycket mer att säga finns inte.
Betyg: 3
Björn: Intressant! Sara säger Gyllene Tider; jag säger Thåström – men Love är en lika svag sångare som Per Gessle, i mina öron. Så betyg i ord: Thåström, när han låter som Gessle (i Karenina till exempel). Parentes: Snälla Love, sluta be om ett pity fuck hela tiden.
Betyg: 3
Orup: Brinna
Linus: Av någon anledning låter Orup som Thomas Di Leva när han sjunger den här låten? Det var min första tanke. Min andra var att den tyvärr polerade bort all känsla och skrammel som originalet hade. Min tredje tanke var att den ändå är ganska skön. Orup kör verkligen på det spåret: ganska skönt, på gränsen till banalt. Denna gång hamnade han på rätt sida.
Betyg: 3
Sara: Det blir svårt för Orup att nå upp till förra veckans succé, men det här är inte så dumt heller. Känns lite retro-Orup. Gillar särskilt det ömsinta vibrato-slutet. Riskerar att drunkna lite i låtkatalogen dock.
Betyg: 3
Tobias: Lika elegant välkammad som sin frisyr levererar Orup Tant Struls otroliga Brinna. Det koffeinsprättiga han så lätt hänger sig åt har han återigen lämnat åt sidan och låter istället melodin föras fram i ett behagligt joggingtempo. På så sätt visar han att en inte behöver starta en våldsam brand för att skapa värme – ibland räcker det med ett behagligt värmeljus.
Betyg: 4
Björn: Precis det som Orup säger, känner jag. Kajsas låtar är ofta ganska stökiga. Jag vill nästan alltid ha en tydlig uppbyggnad – vers-refräng-vers-mellanspel-dubbelrefräng (utan tonartshöjning) – så när Orup tajtar till Kajsa så passar det mig perfekt.
Betyg: 4
Ola Salo: Allt faller
Linus: Det här är en av Kajsas absolut bästa låtar. Tyvärr har Ola haft en jävligt lat inställning till sina tolkningar hittills. Jag har insett det nu, att det är lathet det handlar om. För detta är ännu en gång då han inte tillför originalet något eget. Han räddas dock av att låten, och dess vackra text, är så stark. Den passar ju honom, men han är inte i den. Det ekar tomt. Ännu en gång. Vem hade trott att Ola Salo skulle göra de sämsta tolkningarna?
Betyg: 2
Sara: Jaha, nu kom musikalrösten fram. Han överartikulerar som om han sjöng för människorna på rad 70. Är det modersmålet som släpar fram det teatraliska i ljuset? Lite onödigt finner jag det allt. Men låten berör ändå mer än det han gjort de senaste programmen.
Betyg: 3
Tobias: Främsta behållningen med kvällens avsnitt är att låtar ur Kajsas backkatalog faktiskt lyfts upp ur dammiga vinylsamlarnas källare. Innan programseriens start var det nog få av TV4-tittarna som hört hennes musik överhuvudtaget – men det närmaste hon kan komma en hit är nog ändå Allt faller. Den naturliga frågan är därför nu: Hur kan Ola misslyckas så kolossalt med sin version? Låten förtjänar mer än oengagerade rockposer och någon bräkig tonartshöjning.
Betyg: 2
Björn: I slutet av förra veckan fick man se en teaser av den här låten och de sekunderna tycker jag är kalas. Tyvärr var inte resten lika bra. Jag hoppas att studioinspelningen är bättre för den finns en sjukt bra poplåt här (och i slutet av programmet, med Kajsa på sång – wonderful!). Jag förstår inte vad det är med Ola. Han känns helt otörstig, han känns Bono… Han sätter upp knät på bordet för att han »ska« – inte för att han måste. Är helt med Linus på: vem kunde tro att Salo skulle vara svagast…?
Amanda Jenssen: Vågar du va ensam
Linus: Jag har inte tyckt om Amandas tidigare tolkningar då de för mig har ekat tomt. Det har varit mer av ett genomtänkt poserande, snarare än något som känts. Den här gången tycker jag det är bättre. Det är en oerhört fin låt i grunden, men Amanda ger den precis rätt sparsamma inramning. Jag har dock fortfarande svårt att bli riktigt berörd, men det är nog bara jag.
Betyg: 3
Sara: Nej, det är inte bara du, Linus. Jag är med dig. Tycker detta är väldigt fint, men det knockar inte omkull mig precis. Njuter av att höra henne sjunga på svenska, och den där rökskadade, fetvaddsinbäddade rösten är ju mäkta imponerande, men hon bottnar inte helt övertygande i budskapet.
Betyg: 3
Tobias: Amanda Jensen är Sveriges Lana Del Rey. Hon kan kritiseras för att bara vara utstuderad och tillrättalagd stilistisk yta – där varje ton passerat genom ett Instagramfilter – men det är precis det som gör henne så bra. Det är befriande att hon tar det hela vägen. Som när hon förvandlar Tant Strul till pulserande och släpig dysterkvistpop.
Betyg: 4
Björn: Jag är kanske för fyrkantigt bokstavstrogen här men mina öron vill att en cover ska ha samma melodi som originalet så det enda jag tänker på när Amanda sjunger, är favoritscenen i den oförglömliga dokumentären Snickeriet. Avslutningsvis vill jag säga att jag hoppas och tror att Kajsa får ett radiolyft efter den här kvällen. Vilja djävulusiskt bra låtar hon har gjort (även om nu denna är skriven av en av Sveriges bästa punklåtskrivare Stry Terrarie).
Betyg: 2