Clik here to view.
It's the bubbles.« – Pete Martell
Innehåller spoilers för Twin Peaks, säsong 2, avsnitt 12, The Black Widow.
Såg här mindes jag formkurvan i Twin Peaks innan jag började med de här dissekerande recapsen: första säsongen är klockren, rent TV-guld. Andra säsongen börjar starkt, men dippar ett par avsnitt in, repar sig, blir återigen mycket bra. Mitt i andra säsongen händer sedan något som gör att hela serien riskerar kapsejsa, den blir dålig och oengagerande, och det går snabbt utför. Därefter reser den sig igen på nio, och de sista två-tre avsnitten är mästerliga.
Hur står sig den prognosen nu, när jag har elva avsnitt kvar att beta av? Hittills ganska bra, tycker jag nog. Första säsongen är rakt upp och ner fantastisk. Andra säsongen är med vissa reservationer utmärkt fram till avsnitt 9 eller 10. Nu kommer kanske den där dippen, då. För några avsnitt sedan kände jag en stor entusiasm inför serien, och jag upplevde att andra säsongen var bättre än jag och många andra mindes, men efter det förra avsnittet kände jag mig ganska ljummen. Uppförsbacken fortsätter tyvärr i det här avsnittet. Kom igen nu, Twin Peaks! Kämpa!
Här är det inga flashiga foton på nyrenoverade badrum eller strategiskt utplacerade statusmarkörer som gäller, stugornas presentationer ser mer ut som brottsplatsundersökningar än bostadsannonser.
En som definitivt kämpar på är Bobby Briggs. Omstöpt till skrupelfri streber med bakåtslickat hår och illasittande kostym – ett barns bild av hur en vuxen ser ut – försöker han en andra gång närma sig den alltmer knäppa Ben Horne, vilket är lättare sagt än gjort. Det är lite Howard Hughes över Ben just nu, den förmögne magnaten isolerad från omvärlden. Men det är tur i oturen för Bobby att Ben har börjat tappa kontakten med verkligheten – en frisk Ben hade avfärdat Bobby som det knott han är, men en halvgalen, ensam Ben som har allt färre allierade för varje dag som går, tar emot Bobby, tonar ner hans utpressningsförsök, och sätter honom i arbete. Bobby får i uppdrag att skugga Hank, dokumentera hans förehavanden med Jean Renault. Ett potentiellt farligt arbete med tanke på vad Hank är kapabel att göra. Bobby får en kamera och skickas iväg. Han lämnar Bens kontor, konfunderad, och springer rakt på Lana, den unga bruden som gifte sig med »tidningskungen« i förra avsnittet. Lana är fortfarande klädd i sin brudklänning, hon rusar förbi Bobby och skriker för full hals. Något har hänt.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Cooper, ledigt klädd i skogshuggarskjorta, nyttjar polisstationens lokaler trots sin avstängning, och tittar på fastighetsobjekt tillsammans med en mäklare från bygden. Det verkar som att han funderar på att köpa eller hyra en semesterstuga – han har helt klart fastnat för Twin Peaks. Här är det inga flashiga foton på nyrenoverade badrum eller strategiskt utplacerade statusmarkörer som gäller, stugornas presentationer ser mer ut som brottsplatsundersökningar än bostadsannonser. Sunkiga exteriörer fotograferade från långt håll i osmickrande ljus. Cooper väljer ut två stugor att titta närmare på, men när han singlar slant om vilken av dem han ska besöka först landar myntet på ett tredje objekt – ett litet oansenligt hus som heter Dead Dog Farm. »Där blir inte folk långvariga«, säger mäklaren ödesmättat. Cooper låter som många gånger förr slumpen bestämma vägen, får en ingivelse, och ber mäklaren att få se denna döda hundens gård istället.
För ordningens skull kanske jag borde säga något kort om den senaste utvecklingen i Lucy-Andy-Dick-triangeln, även om den intresserar mig föga. Lucy ska inte ta reda på vem som är far till barnet förrän det är fött, och under graviditeten får Andy och Dick liksom visa vad de går för som presumtiva fäder. En envig där den som visar sig mest ansvarsfull och rekorderlig blir far till barnet. Dick har för att imponera på Lucy blivit fadder till gossen Nicky, ett störigt busfrö med tragisk familjebakgrund – hans föräldrar dog under mystiska omständigheter, vilket leder till ett antal scener där Dick spekulerar att Nicky själv mördat sina föräldrar, en teori som också engagerar Andy. Snark.
Doc Hayward misstänker hjärtattack, men med tanke på Dougs värv borde en lämpligare dödsorsak vara något mer tabloidosande, förslagsvis »DÖDSSEX«.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
På hotellet får vi förklaringen till brudens skrik. Hennes nyblivne make, Doug, ligger död i sin säng omgiven av finerotisk litteratur. Doc Hayward misstänker hjärtattack, men med tanke på Dougs värv borde en lämpligare dödsorsak vara något mer tabloidosande, förslagsvis »DÖDSSEX«. Hans broder Dwayne anländer, arg och sorgsen. Han anklagar föga förvånande den unga Lana för mord, och är så aggressiv att han får föras bort av polisen. Lana klandrar sig själv för det som hänt och accepterar i princip häxanklagelserna från Dwayne – en rad uppvaktande män har på olika sätt skadats eller dött när de sällskapat med henne. Och eftersom hon tycks vara löjligt attraktiv för alla män hon stöter på kan man föreställa sig att det är ett antal som råkat illa ut – detta hamras in med en släggas nyans när till och med den vanligtvis så coole Hawk omedelbart börjar tuppa sig inför den gråtande Lana och genast drattar på ändan. Ja jag säger då det!
Frågan är dock vad man ska göra av den här tokroliga gubbfarsen. Otidsenliga mansslukarmyter och sexualskräck känns ganska unket. Ska man se Lana som en bokstavlig femme fatale, som förför och förgör män, genom att mer eller mindre knulla dem till döds? Men hon är ingen vamp; hon framstår som en oskyldig Southern belle som inte förstår vilken makt hon har över män. Är hon något oemotståndligt men farligt, som ett skogsrå? Hur det än ligger till med den saken känns det här som ytterligare ett berättarspår som inte har något att göra med kärnan av Twin Peaks, som hade kunnat kirurgiskt avlägsnas utan att det överhuvudtaget påverkat seriens värld. Det känns också ganska slappt ur ett manusperspektiv – det hade ju kunnat gå att på något sätt väva ihop berättelserna lite mer, få dem att åtminstone någorlunda ha med varandra att göra. Jag efterlyser härmed en fan edit med allt om Lucy-Andy-Dick, dödsbruden, starka Nadine och James utflykt bortklippt!
Jag efterlyser härmed en fan edit med allt om Lucy-Andy-Dick, dödsbruden, starka Nadine och James utflykt bortklippt!
På tal om det senare sömnpillret så är James kvar hos den mystiska Evelyn Marsh, och bekantar sig nu med hennes bror Malcolm, som jobbar som chaufför åt hennes stenrike man Jeffrey. Malcolm är en bitter man, lätt alkoholiserad, hunsad och sur. Han »råkar« skvallra till James att Evelyn regelbundet misshandlas av sin make, men själv vågar han inte göra något åt saken – han är rädd för husbonden. Ingenting i den här sidointrigen är särskilt intressant. James är lika tradig som vanligt, det är uppenbart att något mer är i görningen, men jag blir inte engagerad för fem öre. Det enda som är någorlunda kul är vad det flådiga hus Evelyn bor i påminner mig om, nämligen det snygga godset i Billy Wilders Sabrina, kanske också för att den filmen är från 1954 och hela James-utflykten känns som en avstickare till en svunnen tid.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Men nu, femton minuter in i avsnittet, händer äntligen något intressant! Cooper och mäklaren Irene tar en titt på Dead Dog Farm, som ligger ensligt beläget ute i vildmarken. Ingen har kollat på huset på över ett år, försäkrar Irene, men Cooper ser nygjorda spår av tre bilar utanför stugan. Väl inomhus upptäcker vår agent genast att någon varit där någon gång de senaste timmarna, brutit sig in och vistats i lokalen. Unga ligister? Snarare hårdföra brottslingar. Cooper hittar spår av laxermedel och kokain. Dags att underrätta Harry.
Översten skräder inte orden vad gäller majorens försvinnande – det kan få konsekvenser som får kalla kriget att framstå som en förkylning. Så... ganska allvarligt?
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Väl tillbaka på polisstationen presenteras Cooper för en överste Riley vid flygvapnet, som utreder major Briggs försvinnande. Översten ställer frågor men är samtidigt undflyende och ovillig att dela med sig av sin egen information, vilket irriterar Harry. Bland annat frågar översten Cooper om han såg några vilda djur i samband med utflykten, och Cooper minns de hoande ugglorna precis innan försvinnandet, vilket översten noterar med intresse. Vid motfrågor från Coop slingrar sig den uniformsklädde militären, men berättar i alla fall att de signaler som Briggs visade för Cooper och som verkade komma från yttre rymden i själva verket kom från ett skogsområde i närheten av Twin Peaks. Man har dock ingen aning om till vem eller vad signalerna skickades. Översten skräder inte orden vad gäller majorens försvinnande – det kan få konsekvenser som får kalla kriget att framstå som en förkylning. Så... ganska allvarligt?
Audrey blir nyfiken på vad Bobby hittar på tillsammans med hennes pappa, och retar slyngeln när han är på väg till Bens kontor. Hon föreslår ett samarbete. Enkelspårige Bobby tänker att nu får han ligga, men Audrey avvisar honom och säger att det ska vara en businessrelation, inget annat. Frustrerande skriven scen – ingen av dem tycks egentligen veta vad de pratar om, vadå samarbete? Om vad? Och Bobby bara, »ja, det låter bra« utan att de kommit överens om vad de ens diskuterar. Och sedan skiljs de åt. Alltså dagens dåtidens ungdomar!
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Audrey smyger in i lönndörren intill kontoret och spionerar på mötet mellan Bobby och Ben. Tydligen har Bobby redan hunnit spionera på Hank och dessutom hunnit framkalla fotografierna, på bara ett par timmar! Twin Peaks har kanske ett supermodernt fotolabb, eller så är Bobby hobbyfotograf med eget mörkrum, vad vet jag. Hursomhelst, inte illa jobbat av en tonårig slarver. Ben har börjat intressera sig för dioramor, och håller på att återskapa slaget vid Gettysburg medelst små plastsoldater. Klädd i sydstataruniform är han också, sympatiskt! Kanske är det så att barnasinnet som alltid legat och puttrat under ytan nu får fullt spelrum när han är i mental obalans. Han är dock inte helt borta ännu, utan tackar Bobby för fotografierna, som föreställer Hank när han träffar några andra skummisar – vi får inte se bilderna men jag antar att det rör sig om Jean Renault och kompani.
Catherine njuter av situationen och höjer sitt glas i en skål, grandiost tillägnad sig själv. Denna hybris kommer säkert inte att straffa sig!
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Hos Martell-Packards firas det med bubbel och fin middag. Fattas bara annat. Catherine – klädd i något som bara kan beskrivas som en klänning gjord av spetsgardin – är helnöjd med hur väl hennes snillrika planer fallit ut, och Pete är naturligtvis överlycklig över att ha sin fru tillbaka, så glad att han ser mellan fingrarna vad gäller Catherines mer ondskefulla sidor. Mindre nöjd är Josie, som numera får finna sig i att vara hembiträde och tvingas följa herrefolkets alla nycker. Catherine njuter av situationen och höjer sitt glas i en skål, grandiost tillägnad sig själv. Denna hybris kommer säkert inte att straffa sig!
Cooper rapporterar till Diane att hans öppnande schackdrag till Windom Earle har publicerats i dagens tidning, men att Earle redan skickat sitt motdrag – han förutsåg Coopers öppning och leker besserwisser, för att irritera Cooper men också för att visa vem som är klyftigast av de två. Mer evil genius-vibbar alltså, och jag gillar det inte. Kanske kändes det nytt och spännande 1990, men efter över tjugo års evigt ältande i populärkulturen om supersmarta seriemördare som är övermänniskor och alltid ligger steget före alla andra, är jag tämligen trött på den typen av antagonister. Vidare berättar Cooper för Diane att han tittat på hus – han vill verkligen slå sig ner i trakten, och drömmer om ett familjeliv där med fru och barn. Men de där stugorna han tittade på såg inte direkt ut som permanent boende, snarare renoveringsobjekt (»för den händige!«) som kan bli hyggliga sommarstugor när de är i gott skick igen. En FBI-agent har en startlön på sådär 38 000 kr i månaden så lite finare än en gammal rutten skogsstuga kan han väl kosta på sig och sin högst hypotetiska familj.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Audrey knackar på hos Cooper och ger honom mappen med foton som Bobby tog åt Ben, och som Audrey snott åt sig från kontoret. Bilderna visar inte oväntat Jean Renault, Hank, Ernie och den kanadensiska mountien som står och samtalar om något. Cooper ler – detta kan vara hans räddning. Men är det inte problematiskt att fotografierna stulits? Även om de nu visar vad de visar. Jag kan föreställa mig domstolsförhandlingar där advokater bråkar om den legala möjligheten att ens inkludera fotografierna som bevis. För att inte tala om att Coop arbetar med sitt eget case samtidigt som han är avstängd. Men den dagen, den sorgen. Samtalet avbryts av Denise, som tittar förbi. Audrey hälsar förundrat på DEA-agenten innan hon överrumplar Cooper med en rejäl kyss och lämnar rummet. Cooper visar Denise de nya bevisen, och de är rörande överens: det här ser plötsligt väldigt bra ut för Coop.
På stationen bekräftar Doc Hayward för Harry och Dwayne att Doug dog av en hjärtattack. Det var inget fuffens, inget brott har begåtts. Dwayne fnyser indignerat, och svär på att han inte kommer att vila förrän den mordiska häxan Lana sitter bakom galler. Han lämnar rummet, och Doc och Harry skrattar åt den gamle tokstollen, men så fort den uppenbart förtrollande änkan visar sig på stationen faller de, liksom alla andra män i närheten, pladask för den rödhåriga skönheten. Det är en bisarr, fånig scen – Hawk, Andy, Dick, Harry och Doc Hayward svärmar kring Lana, skrattar åt hennes anekdoter, serverar henne mjölk spetsad med whiskey. Det är inte bara Lucy som himlar med ögonen åt detta löjliga skådespel.
Den opportunistiske Ernie har aldrig mött en vind han inte kan vända kappan efter, och ställer genast upp på att tjalla på Hank, Renault och de andra.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Ernie sitter och äter på The Double R när Denise kommer in och nonchalant slår sig ner hos honom. Ernie förstår först inte vad som pågår, men han fryser till is när Denise slänger fram sin DEA-bricka och fotografierna som Bobby tog. Ernie vet vad som gäller: han har villkorlig dom, och kommer att skickas tillbaka till kåken illa kvickt vid minsta lilla lagöverträdelse. Denise är underbart skadeglad här, det är idel muntra miner när stackars Ernie svettas framför sin köttfärslimpa. David Duchovny är verkligen bra som Denise, snacka om en bra uppladdning inför Arkiv X.
Den opportunistiske Ernie har aldrig mött en vind han inte kan vända kappan efter, och ställer genast upp på att tjalla på Hank, Renault och de andra, som han hävdar tvingade honom till samarbete. Han babblar på nonstop i Coops hotellrum, där han förhörs av Coop och Denise, som instruerar honom att meddela Renault att han hittat en person villig att köpa de fyra kilo kokain de vill bli av med. En rendez-vous på Dead Dog Farm planeras. Det här kan inte sluta väl – den supernervöse Ernie känns inte direkt som någon man vill förlita sig på i en skarp situation.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Hemma hos familjen Briggs är bara några få lampor tända. Betty sitter i soffan med morgonrock på och ser sorgsen ut. Utanför rasar ett oväder, det blixtrar och dundrar och regnet slår mot fönsterrutorna. En blöt Bobby kommer instövlande och skräms halvt från vettet när han upptäcker sin ömma moder i mörkret. Relationen mellan mor och son Briggs är kanske inte direkt varm och ömsint, men här möts de åtminstone i saknaden och oron för Garland. Bobby berättar för Betty om stunden på dinern då han och majoren bondade och Garland pratade om sin dröm – en av seriens finaste scener som tack och lov fastnat hos Bobby också – och så plötsligt går strömmen, huset blir mörkt, och en gestalt visar sig i rummet. Är det Biggles? Nej, det är ju majoren, klädd i gammaldags flygarmundering med glasögon, brun skinnrock och vit halsduk. Han ser medtagen ut, vilket vem som helst skulle vara om man reste tillbaka till framtiden från första världskriget, men han verkar oskadd. Betty kastar sig i famnen på honom och undrar om allt är okej. Majoren ser trött ut. »Not exactly«, pustar han.