För länge, länge sedan, när man fortfarande gick till videoaffären på lördagarna för att hyra film (på den här tiden såg man bara film på helgerna) fanns det en hyllplats alldeles intill thrillerhyllan. En hylla för vuxna, men inte den hyllan. Nej, nu snackar vi om »erotiska thrillers«-hyllan. Här kunde mamma och pappa hyra Basic Instinct, Skyldig som synden eller 9 1/2 vecka. På sin tid träligt småskämmiga filmer som man senare skulle komma att uppskatta mer.
The Affair erbjuder ett kärt återbesök i den erotiska thrillerns mjäkiga, mjukporriga universum. Här är allt lite skumt hela tiden, de ljumma vindarna blåser alltid underifrån och man gör en grej av en utomhusdusch.
Sedan dog genren ut. Mickey Rourke opererade sig, Rebecca De Mornay råkade vara kvinna och bli gammal, Don Johnson blev kriminell ... eller hur var det nu med det där?
Ingen har väl egentligen saknat den erotiska thrillern, eller? Visst blir man lite gråtmild när man tänker tillbaka på den envisa nakenheten, de krystade, bara rumporna och stearinljusen. Fan vad enkelt det var att ha sex på den tiden… alltså om man befann sig i en erotisk thriller.
Men det där ligger ju i det förflutna, genren är för länge sedan begraven under ett massivt lager genustänk och ärligare pornografi.
Nja, nu erbjuder faktiskt Showtime-flaggskeppet The Affair en tidsresa tillbaka till de tunna, genomskinliga, sommarklänningarnas land, för ett kärt återbesök i den erotiska thrillerns mjäkiga, mjukporriga universum. Här är allt lite skumt hela tiden, de ljumma vindarna blåser alltid underifrån och man gör en grej av en utomhusdusch. Två gånger dessutom!
Alla klichéer på en gång. Han skriver på en bok och det går inte så bra, näe, det så klart: han spelar ju författare i en erotisk thriller!
För er som inte sett The Affair så handlar den om »en affär«. Noah Solloway hans fru Helen och en massa ungar åker på semester till Montauk, Long Island, för att spendera tid med barnens mormor och morfar. Där stöter Noah ihop med den spröda Alison Lockhart och de båda inleder ett förhållande. Affärens utveckling får vi sedan följa från bådas separata, subjektiva perspektiv, vi bjuds alltså på samma historia två gånger per avsnitt. Noahs version och Alisons. Ett grepp jag skulle kunna uppskatta, men här ogillar. Varför? Jo, de är än så länge snarlika. I en variant vill Noah se utomhusduschen jättemycket, i den andra inte så mycket. Dessutom känns det som om allt handlar om Noah, och vad Noah ser: Alisons rumpa för det mesta. Och varför handlar allt om honom? Alison och hennes sorg känns betydligt mer intressant.
Annars då? Jo, Noah är författare, puh, och lärare, puh. Alla klichéer på en gång. Han skriver på en bok och det går inte så bra, näe, det så klart: han spelar ju författare i en erotisk thriller!
Sedan har ju något hänt också, utöver affären. En olycka, eller är det ett mord. Det visar sig att berättelserna vi får ta del av är från två polisförhör. Luriga poliser med skabbiga rävar bakom öronen. En affär, ett mord, lite naket. Och noir-kommentarer – »I was restless, sure. All men are restless« – som jag inte kan ta på allvar så länge det inte sägs med basröst och i svartvitt.
I stället för att man, som jag antar att det är tänkt, känner igen sig i Noahs ömkliga ursäkter så känner man sig nästan kränkt. För mig hade affären i The Affair varit helt okej om man inte hela tiden försökt förklara den: Noah har det jävligt jobbigt. Han har barn. Han inleder ett förhållande. Så vinner man inte mina sympatier.
Men visst, allt kanske bara är en stilövning, en hommage till den erotiska thrillern. Joshua Jackson som Cole Lockhart gör verkligen sitt bästa, han är precis så dålig som genren kräver. Och han äger en hästfarm tillsammans med sina bröder, som naturligtvis är både skumma och sexiga. Något pågår på den där farmen. Vad? Ja, det är verkligen inte därför jag kommer fortsätta kolla på The Affair, mer för att få min årliga dos av nostalgisk erotik. Därför hoppas jag på mer av allt som är så dåligt med The Affair.