Vägen mot framgång och stjärnglans syntes tidigt utstakad för Alfonso Ribeiro. Som begåvad dansare bokade han sina första jobb i underhållningsbranschen vid åtta års ålder. När han var tolv fick han huvudrollen i Broadwaymusikalen The Tap Dance Kid, hyllades unisont och nominerades till fina priser. Ett år senare kom den största hedersbetygelsen av dem alla: han valdes ut att vara en ung Michael Jackson-kopia och dansa sida vid sida med kungen själv i den massiva Pepsireklamen (Alfonso i röd jacka):
Han släppte dansinstruktionsboken Alfonso's Breakin' & Poppin' Book och syntes i MTV i reklam för den. Efter att ha bokat diverse olika tv-jobb hände det som skulle ställa allt på ända: 1990 fick han rollen som Carlton i The Fresh Prince of Bel-Air. Hopp till några år senare och transformationen var ett faktum. Från den coolaste katten i stan till den som givit töntdansen ett ansikte.
Uppifrån och ner: Carltondansen i original, Carlton och Tom Jones, Carlton och Will avskedsdansar.
Efter den enorma Fresh Prince-succén har karriären gått trögt för Alfonso. Han dök i fjol upp som deltagare i brittiska I'm a Celebrity...Get Me Out of Here! (inte ett gott tecken), och annars har man mest sett honom som krydda vid olika Will Smith-framträdanden. Som här, hos Graham Norton:
Nu deltar han i Dancing with the Stars, programmet där avdankade sportstjärnor, C-figurer ur realityvärlden och 1980-talsprofiler desperat försöker blåsa nytt liv i karriären. Och ja, även där får han dansa Carlton-dansen:
Som i ett ekorrhjul från danshelvetet snurrar han i den, runt runt, utan att någonsin komma vidare. Men visst, hur synd är det egentligen om Alfonso Ribeiro? Han fick till en sådan där hit som många bara drömmer om, han är älskad av folket och skrattar säkert hela vägen till banken. Det är svårt att inte bli glad av Carlton-dansen. Men jag undrar ändå om det var så här han föreställde sig att livet skulle bli, där när han moonwalkade framför the King of Pop.
Dancing with the Stars sänds på ABC i USA.