Timmarna innan fjärde säsongen av Sveriges mästerkock börjar står jag och sauterar rödbetor i köket. Rödbetor som jag sedan serverar med getost, färsk spenat och kyckling marinerad i citron och basilika. Sann historia, om man bortser från spenaten som var fryst och just därför inte fick vara med. I alla fall. Det är så här det brukar se ut när jag lagar mat: färg, form och smak. Oftast asiatiskt. Jag har en fäbless för glasnudlar, lime och koriander. Men det så klart hamburgare på hängmörad högrev, paprika/chili-salsa och hembakat bröd går bra det också. Eller en simpel men ack så god frutti de mare på bläckfisk, vitt vin, mänder av vitlök, persilja och färsk pasta. Bland annat.
Alla vet att det är förbjudet, nästan olagligt. Lyckligtvis lägger han till »men bara till anka«, och kommer halvt undan.
Okej, ni förstår vart jag vill komma. Jag älskar att laga mat och varje gång jag står där i köket eller när jag serverar något till min familj ställer jag mig tyst frågan: vad skulle »mästerkockarna« tycka om detta? Någon gång i framtiden kommer jag ta reda på det, men i år får jag nöja mig med att bevaka från soffan. Ett nöje det med, för jag har alltid gillat Sveriges mästerkock – en av få gånger som TV4:s tama, breda, översvallade folklighet passat mig.
Eller översvallande gubbighet kanske man borde säga i stället. För mansdominansen i juryn kvarstår, även efter Per Morbergs avhopp. Tydligen har både Alexandra Zazzi och Malin Söderström varit aktuella som efterträdare, men istället har man valt stjärnkocken Anders Dahlbom, tidigare ansvarig för Nobelmiddagen. Varför? Erfarenhet? Kemi? För att han är en gubbe? Jag som älskar kemi hoppas så klart att detta spelat en stor roll, men vi får se i kommande avsnitt. I en intervju i Sydsvenskan säger Dahlbom att han kommer att vara lika rak och rättvis som Morberg. Det må vara hänt, men knappast lika härligt narcissistiskt teatral. Eller? Jag hoppas bara på en lika bra mix kramar och klinch i juryn som tidigare år.
Och det börjar ju bra med en rätt tramsig Gudfadern-pastisch, där Dahlbom frågas ut av en butter Mannerström. »Har du socker i rödvinssåsen«, frågar han och får ett »ja« till svar. Alla som sett tidigare säsonger av Sveriges mästerkock vet att det är förbjudet, nästan olagligt. Lyckligtvis lägger han till »men bara till anka« och kommer halvt undan. Barnsligt men charmigt.
Sedan är det dags för de potentiella deltagarna i Göteborg och Stockholm att göra sitt bästa för att imponera på juryn och det dröjer inte länge innan Mannerström klämmer till med en kommentar i klass med Zlatans cykeldito. »Vilket handslag du har flicka lilla«, säger han på butterglad göteborgska, det charmanta nedlåtandet vi minns från tidigare år. Så dumt sagt att han nästan kommer undan med det. Sedan fortsätter man varva återkommande tryggheter som »Jag drömmer om att göra folk glada med min matlagning« med lika motsvarande spydigheter som »smakar som en dålig Capricciosa med fisksmak«.
Inga överraskningar, inga konstigheter. Men personligen tycker jag att det är bra, fint och lite sorgligt. Maten som utväg, eller flykt från livet. Vi får se vem som springer snabbast. Till morgondagens program blir det förresten Mississippi Mud Pie för min del, om nu någon undrade.
Sveriges mästerkock går måndagar kl 21 på TV4.