Redan på ytan så kändes det som att Selfie kunde gå lite hur som helst – en modern Pygmalion i sitcomformat. Kan bli bra, kan bli dåligt.
Låt gå att de döpt huvudpersonerna till Henry Higgins och Eliza Dooley, utifall att vi inte fattar (samt låter den senare påpeka i trailern att den förre ska My Fair Lady-a henne, ifall vi verkligen inte fattar).
Clueless hade både hjärta och hjärna där Selfie på sin höjd har en trött swipe-tumme. Det är helt enkelt clueless, inte Clueless.
Men sedan är det som att tv-kanalen lyssnat på något slags extremt obehaglig trendkonsult som tror att han har Fingret på Pulsen, och resultatet är en endimensionell überytlig überkorkad instagrambrutta som pratar i hashtags och säger saker som »mortified dot com«.
Hej, 2001 ringde och vill ha sitt manus tillbaka.
Henry Higgins å sin sida får vara något slags gubbsur voice of reason som helt nyskapande är trött på att ungdomen twittrar allt de gör. (»Är det där hennes – gasp – FRUKOST?«) Plus bonusplattityder om att »being friended doesn’t mean you have friends«. Och så klantar hon sig och han ska fixa det hela som om vore hon en produkt som behöver en bättre spin doctor (explicit dialog i serien, det är inte jag som är poetisk), hon ska bli en värdefull del av samhället i stället för en blåst meningslös snygg tjej, och jag får anstränga mig för att tvinga mig förbi de första tio minuterna av premiäravsnittet. Mår lite illa av smaken det lämnar i munnen, och jag skiter i om Henry också kommer att utvecklas och upptäcka att det finns mer i livet än... vad det nu är han gillar. New York Times, säkert. Proust. Det är obehagligt ändå. Det är inte okej att säga vad som helst, inte ens om det egentligen är rimligt att tycka att Eliza skulle kunna vara lite trevligare och sluta säga LOL. Inte ens om det är på rim. (Varför är hans instruktioner på rim?)
Ska det vara så här? Att idéer man faktiskt vore nyfiken på kanske inte ens tar sig till provpilotstadiet, och sådana här trötta spypåsar med ansträngda populärkulturella skämt (»I waited until the coast was clear, like Katy Perry’s skin on Proactiv«) får bli något? Är det här vad som händer när algoritmer och trendande nyckelord styr processen?
Jag vill ju jättegärna se en serie med Karen Gillan och John Cho. Men jag tror inte att den serien är Selfie. Samma premiss hade kunnat göras bra. Det finns många serier där huvudpersonen är störig och irriterande och ytlig och långsamt Lär Sig Någonting Om Sig Själv. Det hade också gått att leka med sociala medier och delning och ett nytt kommunikationslandskap och allt sånt. Men det här är bara smärtsamt. Jag tror det är meningen att det ska kännas smart och självmedvetet och lite lagom metahipster-kul; jag tror det är tänkt att vara en modern Clueless (inklusive klassisk litterär förlaga). Skillnaden är att Clueless faktiskt hade både hjärta och hjärna, där Selfie på sin höjd har en trött swipe-tumme. Det är helt enkelt clueless, inte Clueless.
Hashtag disappointed.
Selfie går på amerikanska ABC.