Innehåller spoilers för de två första avsnitten av How To Get Away With Murder.
Det är en intressant konstruktion att börja med slutet, eller åtminstone med något slags fullbordat faktum – i det här fallet ett mord som behöver döljas. Sedan är det nog sannolikt så att vi ska hinna ikapp första avsnittets »slut« och därefter följa med studenterna i kampen för att, ja, komma undan med mord, men det är åtminstone ovanligt att börja i den änden. (Och även då räknar jag med en kronologiskt skuttig struktur.)
Undrar om varje fall framöver kommer ha att göra med en lätt sociopatisk mördare, så att vi långsamt ska tappa hoppet om mänskligheten tills studenteras handlande blir helt rimligt?
Upplägget i How To Get Away With Murder påminner om skaparen Shonda Rhimes senaste storserie, Scandal – varje avsnitt innehåller ett fall eller problem för ett team att lösa, parallellt med ett större drama eller mysterium, och ett team som inte riktigt är vad det verkar vara. I det här fallet då ett mord på juridikprofessorns man – vilket avslöjades i slutet på ett premiäravsnitt som satte form och stil för serien. Rent visuellt och dramaturgiskt är det tänkt att förvirra och osäkra allting, med klipp och ljud som ska göra det ständigt lite oklart var vi befinner oss i historien och förmedla den obehagskänsla som huvudpersonerna försöka hantera. (Det påminner också lite om Revenge, där det först var oklart vem som hade mördats och sedan vad som hade hänt och vem som gjort det och sedan, eh, kanske lite väl mycket hyperdrama.)
Även under de enskilda avsnitten fylls det på med information allt eftersom, i flashbacks och flashforwards som pusslar ihop fallet lite i taget, utöver fakta och förvirring kring det övergripande mordmysteriet. Det flagar ner ny information då och då som jag i princip räknar med kommer vara lurig och missvisande åtminstone till hälften. Vem är ond, vem är god, vem har gjort vad, vem har en hemlighet – eller snarare, när avslöjas alla hemligheter? Lite övertydligt i senaste avsnittet där det sägs högt att »alla har hemligheter« och att det bara handlar om att hitta dem i tid. Men det kan bli många varv av aha, du trodde det var så här? Nejnej och det gäller att inte leka allt för mycket med tittaren, eller åtminstone på ett sätt som inte irriterar hen för mycket.
Jag är inte helt säker på att How to Get Away with Murder håller sig på rätt sida om respektlinjen. Det är väldigt stora gester och drama. Men jag tror att det är en serie man kanske kan gilla att irriteras av.
Undrar också om varje fall framöver kommer ha att göra med en lätt sociopatisk mördare, så att vi långsamt ska tappa hoppet om mänskligheten tills studenteras handlande blir helt rimligt.
Andra klassiska Shonda-element: Villigheten att visa både etniskt blandade och icke-normativa relationer. Om det sedan beror på hennes självbeskrivna färgblinda casting-process eller på att hon gillar att störa folks gränser må vara osagt. Och så förstås mycket sex och smygande.
How to Get Away with Murder går torsdagskvällar på ABC i USA och har svensk premiär på Kanal 5 nästa tisdag.