Det känns bra att ha dem tillbaka.
Det är min första tanke efter att ha sett de första avsnitten av Community säsong fem. Och det är tanken som stannar kvar. Det här är rollfigurer som jag tycker om, och jag får se dem i nya avsnitt. Och för första gången på riktigt – vi kan väl komma överens om att helt enkelt glömma att säsong fyra existerar? – på över ett och ett halvt år.
Repilot, som säsongens första avsnitt heter, är verkligen en nystart, utan utrymme att vara särskilt mycket mer än så. Det kräver en del krumbukter för att få tillbaka studiegruppen till Greendale. Det funkar – seriens universum har ju sin egen logik – men det blir ett avsnitt med väldigt mycket fokus på Jeff. Hans samspel med Dean Pelton ger alltid bra material, men det är ju studiegruppen vi vill dyka ner i. Och här får vi bara glimtar av Abed, Troy, Britta, Annie och Shirley. Det är ett avsnitt med några roliga ögonblick och repliker, men en ganska nedtonad återkomst. Inget klassiskt Community-avsnitt.
I Introduction to Teaching får vi träffa Jonathan Banks gästprofessor, en cynisk, butter kriminologi-lärare som tar Jeff under sina vingar. Banks är så klart strålande, och serien får omedelbart ut mer av honom än den fick av Michael K Williams i säsong tre. Scenen han får över eftertexterna är ett ganska fantastiskt exempel på hur Community kan blanda allvar och trams som ingen annan serie.
Men avsnittets höjdpunkt kommer ur vad som till en början verkar vara en ganska fladdrig, på gränsen till återanvänd, b-story. Men Danny Pudi gör Abeds Nicholas Cage-sammanbrott så fullständigt urspårat och skitroligt att det lyfter hela premissen.
För en ganska liten grupp teveälskare har de här avsnitten, Communitys återkomst under Dan Harmons vingar, varit en väldigt stor grej. Nu när vi faktiskt har dem tillgängliga känns det ganska avdramtiserat. Ja, allt Harmon är inblandad i blir ett spektakel, och det kan vara ett underhållande tidsfördriv att följa. Men i slutändan är det en sak som är viktig: att den här väldigt fina och väldigt speciella sitcom-serien, med rollfigurer som jag har lärt mig att tycka väldigt mycket om, är tillbaka.
Det känns bra.
Spridda anteckningar:
* »You staged a robot fight??«
* Som sagt, Jim Rash hittar den perfekta tonen i the Deans Jeff Winger-besatthet direkt. Roligast är hans lilla lärar-kit (rött äpple, glasögon – pipa!), och den underbara komiska konstrasten mellan the Deans uppspelta entusiasm och Jeffs uppgivna apati.
* »What’s important is, no matter what, we’re going to talk Britta into doing something different together.«
* Att Abed regisserade Jeffs reklamfilm, men slutade på grund av »creative differences«, är en självklar men fantastisk detalj.
* Öppningsscenen i Repilot, med flyttgubbarna som tömmer Jeffs deppiga kontor medan han pratar med Rob Corrdrys douchebag-advokat, är regisserad med perfekt tajming av komediproffset Tristram Shapeero.
* Professor Hickeys telefonsamtal är bland det sorgsnaste Community har gjort. Samtidigt helt förankrat i seriens universum av att Troys och Abeds galna upptåg pågår i bakgrunden. Donald Glovers reaktioner är nästan lika bra som Jonathan Banks livströtta dialogframförande.