Det är relativt lätt att sälja in film och tv med våld eller sex. Vi attraheras, ofta omedvetet, av energin. Men vad händer när våldet vi ser gestaltas som pornografi? Då våldsverkarna, våra hjältar, njuter av att utföra sina grymma måsten i stället för att plågas av det? När hämndbegäret gradvis suddas ut till förmån för sadism?
Jag hade kanske inte tänkt så mycket på det om jag inte nyligen plöjt antologin Våldsamma fantasier, baserad på forskning vid Karlstads universitet, om inte minst våld och pornografi inom film och tv. Här kan man läsa om Poes poetiska misogyni, Uwe Bolls burdusa hämndvåld, pornografins absolut mörkaste sidor, och om Dexter och 24. Märkligt nog inget om Sons of Anarchy – motorcykelgängssåpan som gått från PG-13 till NC-17 på sju säsonger.
Vad händer när tv-våldet gestaltas som pornografi? Då våldsverkarna, våra hjältar, njuter av att utföra sina grymma måsten i stället för att plågas? När hämndbegäret gradvis suddas ut till förmån för sadism?
Sons of Anarchy har alltid varit våldsamt men frågan är om inte förra veckans säsongspremiär gick för långt. Fast ändå inte, eller? Kanske är »för lång« bra när det handlar om en cool mc-klubb som står upp till näsan i blod. Är det vad som krävs för att vi tittare ska tappa respekten för huvudkaraktärerna och i stället se dem för vad de verkligen är? Nämligen sadistiska våldsromantiker.
I slutet av premiäravsnittet torterar Jax den man han tror sig ha mördat Tara. Låt gå för det, det är ju ändå Sons of Anarchy vi snackar om och liknande saker har ju hänt tidigare. Men det här var ändå annorlunda, det här var inte bara hämnd utan ren och skär njutning. En njutning som Jax delade med sina gängmedlemmar. Jax torterade och de andra stod och dreglade i bakgrunden. Ett alltså nästan pornografiskt scenario där förspel ledde till samlag som ledde till orgasm: i detta fall en köttgaffel i huvudet på offret.
Innan dess har Jax hunnit med att smeka en hammare, blossa lite på en cigg – som Chibs räcker honom från första parkett och varsamt och nyfiket smeta salt över offrets punkterade kropp. Ungefär allt du kan läsa om i American Psycho, förutom råttan, då. Jax Teller har nått resans mål, sista stoppet stavas »Patrick Bateman«. Kommer ni ihåg Jax Teller från de första säsongerna, innan han tog över efter Clay – han som ville förändra ödet? Nu har detta i stället hunnit ikapp honom och han accepterar det. Uppgivet och känslostumt, som Kjell skrev om i förrgår, och just i det tomrummet kan i stället njutningen, sadismen, växa.
Jag lägger inga värderingar i det här egentligen, det är fortfarande en bra serie och premiären var fängslande. Men mörkret konkurrerar ut ljuset så till den grad att allt som återstår är den ena obehagliga scenen efter den andra. Tidigare har alltid hoppet funnits där, nu är det borta och allt kommer att gå åt helvete. Kanske är det så det ska vara? Lite jobbigt ändå, även om det bara är på tv, att det »pornografiska våldet« tillåts vara sanningen.
Sons of Anarchy säsong 7, den allra sista, har precis börjat på FX i USA. Svensk premiär på Kanal 9 den 12 oktober kl 21.