Jag älskar fotbolls-kung fu-klassikern Shaolin Soccer.
Jag älskar våldet i Breaking Bad.
Jag älskar 1980-tals-remaken på original-tv-serieversionen av Mission Impossible.
Jag tycker i grund och botten att Matt Helm är bättre James Bond (föredrar The Silencers från 1966 framför vilken Bondrulle som helst).
Jag var överförtjust i Ugly Betty.
Och jag tycker om i stort sett allt Robert Rodriguez tar sig för.
Alltså gillar jag Matador riktigt jäkla mycket – Rodriguez andra originalserie för sitt eget El Rey Network (den första var ju From Dusk Til Dawn: The Series), och en serie som på ett förunderligt flyfotat sätt fusionerar alla ovanstående influenser i Los Angeles-miljöer som spänner sömlöst från familjemys till proffsfotbollslyx och en värld av superkonspirationskriminalitet däremellan (typiskt: en yrkesmördare som kallas in av brottskonglomeratet i ett avsnitt har på sin CV att ha injicerat Hugo Chavez med cancer…).
Addera en typisk Rodriguez-påhittighet i detaljerna, ett svängigt högt tempo och en nygammal mysdeckarhumor och det återstår inget utrymme alls att reta sig på bristande storylogik.
Huvudpersonen Bravo (Gabriel Luna), som kallas »the matador« för att ha sparkat av benet på fotbollsklubben LA Riots tvåmetershuliganback under en tryout, får kontrakt med klubben just på grund av mediehypen kring händelsen – trots att han egentligen inte är fotbollsspelare (dock blixtsnabb!) och trots att tryouten var en engångsdeal med CIA för att komma åt spionatellitkoder från LA Riots ägare tillika maffiaboss (spelad av Alfred Molina), som har planer på terrorism i USA…
And so the game begins.
Serien mixar på ett underbart lätt sätt ramstoryn med proceduralelement, och låter vitt skilda jargonger spela fritt sida vid sida: där finns den underskruvad sarkasmen mellan Bravo och hans två CIA-kontaktpersoner, där finns hispanic-familjekärleken mellan Bravo och hans mamma, syskon och styvfar, där finns den råa sportkollegialiteten i fotbollsmiljöerna, och där finns förstås även ett ständigt sexkraftfält kring Bravo och utvalda rollgestalter av motsatt kön.
Addera en typisk Rodriguez-påhittighet i detaljerna, ett svängigt högt tempo och en nygammal mysdeckarhumor (påminnande om den i The Good Guys eller Burn Notice) och det återstår i stort sett inget utrymme alls att reta sig på bristande storylogik eller att Bravo umgås helt öppet med sina CIA-kontakter på brottsplatser, ofta inom potentiellt synhåll från de Molina-maffiabossens contract killers och liknande som de är ute efter…
Det finns inget djup i Matador. Inget allvar. Ändå ett slags konstnärlig ekvilibrism som i sig är värd att på allvar fördjupa sig i.
Här kommer så min och andra redaktionsmedlemmars veckolistor. Om ni undrar vem Patrik är så är detta hans smygdebut som TVdags-skribent – ni får (veta) mer (om honom) i veckan!
KJELLS TOPP-10
- Matador (El Rey)
- Masters of Sex (Showtime/HBO Nordic)
- The Knick (HBO Nordic)
- Ray Donovan (Showtime/HBO Nordic)
- You’re the Worst (FX)
- Noel Fielding’s Luxury Comedy (Channel 4)
- Siblings (BBC)
- The X Factor UK (ITV)
- Married (FX)
- Garfunkel and Oates (IFC)
PATRIKS TOPP-5
- It's Okay, That's Love (SBS)
- Wizard Wars (Syfy)
- Masters of Sex (Showtime/HBO Nordic)
- Seijo (NHK)
- Line Walker (TVB)
SARAS TOPP-5
- The X Factor UK (ITV)
- Akuten (Channel 4/SVT)
- Halt and Catch Fire (AMC)
- Face Off (Syfy)
- BoJack Horseman (Netflix)
JIMMYS TOPP-5
- Ray Donovan (Showtime/HBO Nordic)
- Salamander (Eén/SVT)
- The X Factor UK (ITV)
- Retro (SVT)
- Matador (El Rey Network)
BLOMDAHLS TOPP-5
- Ray Donovan (Showtime/HBO Nordic)
- The Strain (FX)
- Project Runway (Lifetime)
- The Knick (Cinemax/HBO Nordic)
- The Leftovers (HBO Nordic)