Vilken tv-serie tycker du är överskattad? Vilken är underskattad?
Kjell: De mest överskattade är, som jag ser det, Game of Thrones, Sherlock, Orange is the New Black, amerikanska House of Cards, The Walking Dead, och faktiskt The Wire – men givetvis bara i relation till sin überklassikerstatus, jag tycker ändå att det är en av de bättre serierna som gjorts. Och jag tycker ju även att det är kul att följa både Sherlock och House of Cards, bör tilläggas.
Mest underskattade i år är Black Box och Halt and Catch Fire. 1600 Penn var fruktansvärt missförstådd. Och historiskt sett kommer jag på rak arm på Rubicon, Sports Night, Invasion, Profit, Cracking Up, Studio 60 on Sunset Strip och Kelsey Grammers Back to You.
Magnus: HBO-serier som alla ljuger om att de älskar är överlag överskattade: Deadwood, Oz och The Wire till exempel. Jag säger inte att de är direkt dåliga, bara inte speciellt bra. Skämt åsido, jag saknar udd, även långsamma kvalitetsserier måste bära dolt vapen för att fängsla mig. Men okej, The Wire säsong två är och förblir en av mina favoriter. Mest underskattade så här på rak arm, Ray Donovan, Vikings och Penny Dreadful. Tre serier som alla är så mycket mer än dess säljande yta.
Mattias: Rent generellt är komediserier underskattade. De får aldrig riktigt samma status som de stora dramaserierna, trots att de verkligen förtjänar det. Som sagt: jag tycker verkligen att det är en svår konst att vara rolig, vilket inte minst bevisas av alla usla trötta sitcoms som görs varje säsong. Just därför bör man i ännu högre grad hylla de serier som faktiskt resulterar i stor tv-humor, från Skål, Seinfeld, Alan Partridge och Frasier till 30 Rock, Community, Veep, The Office och Silicon Valley. Frasier är ju verkligen ett mästerverk till exempel. Så fruktansvärt välskrivet.
Stora serieskapare döms onödigt hårt på grund av orimligt högt ställda förväntningar: Treme och The Newsroom var fortfarande bättre än 90 procent av alla andra tv-serier.
Tycker också att serier av stora serieskapare döms onödigt hårt ibland på grund av orimligt högt ställda förväntningar: visst, Treme och The Newsroom nådde kanske inte upp till Simon och Sorkins tidigare serier, men de var fortfarande bättre än 90 procent av alla andra tv-serier.
Överskattade? Weeds har onödigt hög status med tanke på hur snabbt den chanserade. Jag vet inte om någon verkligen tycker att True Blood är så bra längre, men det var ju samma sak med den. Sen har jag aldrig förstått mig på Arkiv X, men jag vet ärligt talat inte om jag gett den en riktig chans heller.
Martin D: Jag tycker det är problematiskt att prata om över- eller underskattade serier. Framför allt överskattade. Enligt vem? Enligt vilka kriterier? Jag tycker i de allra flesta fall att det känns ärligare att säga »det här är inte en serie för mig« eller att konstatera att man helt sonika inte tycker om den, och gå vidare med sitt liv, i stället för att hävda att serien är överskattad bara för att man inte själv tilltalas av den, vilket jag ofta upplever är måttstocken för den typen av omdömen. Visst orsakar en del serier något slags kollektiv kritikerorgasm och hyllas hysteriskt bortom all rimlighet, men formeln om man då inte tillhör hyllningskören blir lätt den här: folk tycker serien X är jättebra → jag tycker inte serien X är jättebra → jag förstår inte varför folk tycker serien X är jättebra = jag drar slutsatsen att serien X är överskattad. Det är ett ganska småaktigt, egoistiskt och distanslöst sätt att förhålla sig till konstnärliga verk.
Björn: Mest underskattad senaste tiden: Halt and Catch Fire, så klart! Se! Över lag: Rubicon. Alla borde verkligen se Rubicon!
Linus: Jag börjar med de underskattade. Southland höll en löjligt hög klass genom fem säsonger, och är i mitt tycke den bästa polisserie som har gjorts, men fick varken de priser och det erkännande den förtjänade. Sedan tycker jag att det är synd att fler inte fattar storheten i romcom-galna The Mindy Project.
Överskattade True Detective är ett enda stort macholattjolajban med Matthew McConaughey snackande en massa mumbojumbo och Woody Harrelson med sin överspelande käke.
När det gäller överskattade serier lär väl jag få True Detective-männen efter mig nu, men för mig är den serien mest ett enda stort macholattjolajban med Matthew McConaughey snackande en massa mumbojumbo och Woody Harrelson med sin överspelande käke. Den nästan läskigt överdrivna hybrisen kring serien var totalt obegriplig. Men så är jag ju så fruktansvärt ointresserad av serier som inte klarar av att skriva en enda vettig kvinnoroll. Många har försökt ursäkta serien för det, men jag har inte läst någon analys som faktiskt håller. Serien är tyvärr bara ännu ett exempel på en mansdriven serie där kvinnorna mest får agera plot devices och stereotyper. Det enda bra med serien är att den kommer med en helt ny story varje säsong. I den kommande finns det till och med en kvinnlig huvudroll jämte tre manliga, vilken bedrift! Frågan är dock vad det gör för skillnad när manusförfattaren är densamma.
Martin G: Överskattade: Sherlock, Orange is the New Black, House of Cards i nyligt minne.
Underskattade: Stargate SG1 och The Sarah Connor Chronicles på science fiction-sidan. Doll & Em, Joey … och Woody Harrelsons spända käke i True Detective som jag alltid tänkte rörde sig så härligt på grund av tuggtobaken, inte för att han försökte agera med den. Har jag fel?
Emma: Det är så många överskattade serier som grupphyllats i »alla pratar om«-vågor att jag inte ens ids räkna upp dem. Vad gäller underskattade serier tycker jag att fantastiska Friday Night Lights och Tell Me You Love Me borde ses av fler. Jag tror kanske också att det pratats alldeles för lite om värdet av ungdomsprogrammen PM och Kosmpol för 90-talstonåringar utan kabelteve. Och nu när jag tänker på det: var inte Ni bad om det väldigt, väldigt roligt?
Caroline: Nu blir det väl stenkastning utan like men var inte Girls enormt överskattad?
Ida: Överskattad: På riktigt tror jag vi haft en Invasion of the body snatchers av en ras som vill övertyga världens befolkning om att True Detective är det bästa någonsin. Den hysteriska hypen är för mig helt obegriplig, vad är det med er?! (Eller med mig?!)
Underskattad: The OC. Blir galen på alla som slentrianmässigt dömer ut high school-serier som »något för ungdomar, det vill säga inte bra«. Seth Cohen spöar Rust Cohle alla dagar.
Anna-Karin: Jag har sällan koll på vilka serier som jag gillar men resten av världen hatar, men en serie som jag tycker fler borde se om de inte redan gjort det är ju briljanta Friday night lights. Det är är fem säsonger med extremt hög lägstanivå, svinbra story och tajt manus. Även om man inte kan något om amerikansk fotboll är den sjukt sevärd. Mest överskattad tycker jag Breaking Bad är. Jag tycker den är seg, ointressant och grabbig på ett jättedåligt vis. Jag har sett alla fem säsongerna fram till säsongsupphållet och sen kände jag bara näää, varför ska jag plåga mig själv med detta, jag bryr mig ju inte för fem öre.
Tobias: Överskattad: Idag framförallt Sherlock. Ingen serie inkapslar bättre varför anglofili är en högst tvivelaktig böjelse. Med konstiga förklaringar, förklädda till publikfrieri, och en vidrig berg-och-dalbane-klippning överlever den endast på vurmen för det fenomen som är Benedict Cumberbatch. Genom dessa simpla grepp poserar serien som smart men är i själva verket inget annat än en krystad hyllning till mansplainingens ädla konst. Underskattad: Red Dwarf. För alltid.
Lisa: Överskattad: Med risk för spöstraff – Mad Men. Så tråkig!
Underskattad: Orphan Black. Jag säger inte att det är världens bästa serie, men det är en underhållande och lättsmält sci-fi med klonernas mästarinna Tatiana Maslany i fyra huvudroller och två, tre biroller. Hög tid för en Emmy-nominering till henne, tycker jag (och internet).
Jimmy: Vad Tobias skriver om Sherlock här ovan.
Stefan: Har inga bra exempel alls, mer än att barn- och ungdomsserier ofta är underskattade av alla som inte tillhör direkta målgruppen. Överskattat är alla serier som man bara måste se för nej, det måste man inte.
Sara: Överskattad: Game of Thrones. Under säsong 4 blev Game of Thrones plötsligt bländande bra. Dessförinnan kan den däremot knappast, undantaget vissa starka chockavrättningar, kallas mer än medelmåttig.
Underskattad: Gilmore girls. Den är hyfsat erkänd som oförarglig mys-tv, men jag tycker att för få pratar om klassperspektivet i den, frågorna om klass och identitet som är grundfundamentet i serien på ett väldigt o-pekpinnigt sätt. Vill också slå ett slag för en svensk serie som glömdes bort lite för snabbt: I Anneli med Sissela Benn.
Sommartittarna återkommer sommaren ut på TVdags, varje dag kl 10.