Med en doft av förmultnade löv kvar i näsan från förra säsongen passade det bra att i den överhettade sommaren ta sig an andra säsongen av Hemlock Grove. Och så uppfriskad jag blev.
Väldigt lite har sagts i Sverige om säsong två sedan premiären, vilket jag tycker är konstigt. Eli Roth har vidareutvecklat och renodlat utan att längre ha en bok att luta sig mot. Det händer inte mycket konkret och den psykologiska spelplanen är enkel – men överraskande. Blod flyter överallt och är knappast det som chockar mest i Hemlock Grove. Inte heller Peters (Landon Liboiron) förvandling som vi får se så mycket mer av denna säsong. Det som berör oss är de svåra valen och deras konsekvenser.
Blod flyter överallt och är knappast det som chockar mest i Hemlock Grove. Inte heller Peters förvandling. Det som berör oss är de svåra valen och deras konsekvenser.
Vad är Hemlock Grove? En vampyrserie? Nej! Det är en skräckallegori iklädd serietidningskläder. Ser man det så är den mytiska frånvaron av hopp rimlig. De kastas genom krafter utanför dem själva och på grund av sig själva ner i en allt djupare psykologisk avgrund. Karaktärerna vill att det ska bli bättre, att mardrömmen ska upphöra. Men de ser ingen utväg (vi gör det inte heller). De vill inte framåt. Planen formuleras som de står och går. Därför odlas här en underligt lyckad känsla av att allt vi ser sker i realtid.
Varför man bytte ut Nicole Boivin, som spelade Shelley, mot Madeleine Martin har en underlig och inte särskilt intressant förklaring (Martin gör rollen lika bra men annorlunda). Ett absolut oundgängligt tillägg är däremot Madeleine Brewers nya karaktär Miranda. Det är hon som genom en lycklig slump ramlar rakt in i Romans och Peters liv och får de tu trätande att börja hjälpa varandra igen. Utöver Miranda finns det några till nav som säsong två kretsar runt: Romans blåögda djävulsbebis, maktkampen mellan Pryce och Roman; Olivias återuppståndelse, rehabilitering och egoism; Normans kamp för att, slutgiltigt, ta makten över sitt liv och det mycket konkreta problemet med att få ut Peters mamma ur fängelset.
Slutet lämnar mycket att önska och många trådar oavslutade. Det förtar inte upplevelsen av ett starkt och unikt symboliskt bildspråk och dito skådespelarinsatser. Netflix har inte meddelat om det blir en säsong till.