I veckan var jag med i Aktuellt och pratade bristande mångfald i tv-industrin apropå att flera brittiska tv-kanaler har sjösatt uppmärksammade mångfaldssatsningar. Vi hann inte då riktigt beröra hur det ser ut i den svenska tv-branschen, men min åsikt är att det snackas mycket, skrivs många policys och uttalas en mängd ambitioner, men att det fortfarande är fruktansvärt vitt var vi än kollar i tv-branschen.
Så kommer pressreleasen att Gina Dirawi har gjort ett nytt program, Ginas värld. Primetime tänker jag. Nope. Inte ens på SVT1 eller SVT2 sänds det.
När jag diskuterade det här med en vän så försökte vi komma på hur många personer med annan kulturell bakgrund eller annan hudfärg än vit som syns framför kamerorna. Det första, och ett av få namn vi kunde komma på, var Gina Dirawi. Detta superfynd till programledare, rasande bra i Melodifestivalen, lyckas med det högst ovanliga att vara jävligt mycket sig själv och jävligt bra samtidigt. Hon är en unik talang helt enkelt och är en av få som gör tv-världen mindre vit. Om inte SVT hårdsatsar på henne så är de faktiskt dumma i huvudet.
Så kommer pressreleasen att Gina Dirawi har gjort ett nytt program, Ginas värld. Primetime tänker jag. Nope. Inte ens på SVT1 eller SVT2 sänds det, utan i det märkliga bygge som är SVT Flow. Och det gör mig förbannad. Visst, det är bra att det satsas på webb-tv, det är framtiden och så vidare, men vi är inte där ännu att det får mer genomslag än primetime i SVT1. Så vad gör Gina Dirawi där? Ingen aning. Visserligen var det där hon började en gång i tiden, men efter flera stora primetime-uppdrag känns det som steg bakåt. Det verkar helt enkelt som att SVT inte uppskattar henne tillräckligt. Det är trist, för hon och Ginas värld förtjänar bättre.
I programmet reser hon runt i världen och träffar människor och lever i situationer som kan ge henne nytt perspektiv på sitt liv. Det är världens mest uttjatade premiss, att »möta intressanta människor« med en kamera. Den kan bara kan kännas fräsch om personen som är på upptäcktsfärden är engagerade nog. Och det är Gina Dirawi. Precis som underbara Hanna Hellquist gjorde i sitt SVT-program Jakten på lyckan så blir det bra tv just för att de båda har en sådan rolig och impulsiv personlighet att mötena med gästerna blir spontana och intressanta.
Framför allt är det Gina Dirawis fullständigt orädda och raka sätt som gör att samtalen faktiskt kommer någon vart.
Att själv vara intressant räcker dock inte i ett sådant här program. Människorna en träffar måste också bidra så att det händer något i i själva mötet. Där verkar Ginas värld ha prickat helt rätt. I det första avsnittet träffar Gina Dirawi den amerikanska skådespelaren och rapparen Felicia »Snoop« Pearson som spelade knarklangare och mördare The Wire. Snoop har själv haft det tufft och bland annat suttit i fängelse i sex år för dråp. Det är en fantastisk karismatisk och fascinerande människa. Öppen och berörande. Ett utmärkt val. Men framför allt är det Gina Dirawis fullständigt orädda och raka sätt som gör att samtalen faktiskt kommer någon vart och inte stannar på »Hej coola gäst«-nivån.
Programmet låter bli att dramatisera i onödan, utan litar på att samtalen räcker. Så de käkar krabbor medan Snoops vän berättar att det har mördats 35 personer i deras område bara den senaste månaden. De besöker fängelset Snoop hamnade i som 15-åring. Och de vandrar genom Snoops område medan hon berättar om hur hon övergavs som barn och växte upp i en fosterfamilj. Det är en mörk historia med ljusa drag. Och Gina Dirawi kommer nog så nära som det går med någon som har haft murar uppe hela sitt liv.
Ginas värld är med andra ord tillräckligt bra för att vara självklar på primetime en veckokväll i SVT1. I stället tvingas Gina Dirawi dra lasset för en Flow-satsning få förstår poängen med. Jag tycker att hon och programmet förtjänar betydligt mer än så.
Ginas värld kommer med nya avsnitt på onsdagar i SVT Flow.