I dag släpps Gareth Evans The Raid 2: Berandal, uppföljaren till det kultiga originalet från 2011, på svensk dvd och blu-ray. Det finns en massa skäl till att du omedelbums ska köpa den, eller hyra via Headweb, och vi kommer till dem snart. Men, det starkaste skälet, det som sparkar skiten ur alla andra skäl, är att det här är årets i särklass bästa actionfilm. Kanske någonsin.
Allt är koreograferat in i minsta detalj, inte en spark missar av en slump, inte ett slag känns onödigt eller konstlat. Och då klockar ändå slutfighten in på 15 minuter.
Och, ja, jag vänder mig även till dig som kanske inte är uppvuxen med Jackie Chan, Jet Li eller Bruce Lee, till dig som tycker att slagsmål på film är löjligt. The Raid 2 är sekten som får dig att byta åsikt. Med profeten mässandes i stereo kommer du fortsättningsvis applådera hårda nävar och fötter som rör sig snabbare än ett slagborr. På film alltså, för det här är pur fantasi, underhållningsvåld draget till sin absoluta spets.
The Raid 2, tar vid direkt efter föregångaren (har du inte sett den så har du ju kvällens »double bill« klar), där Rama – polis, kampsportsguru, överlevare – tränger djupt in i Jakartas undre värld för att avslöja korrupta kollegor och bryta ned brottssyndikatet från insidan. Men allt går åt helvete. På ett bra sätt.
Storyn är egentligen marginell men tillför ändå ett djup som The Raid: Uppgörelsen saknade. Inte för att det på något sätt går att jämföra med brottssyndikatfilmer som till exempel Gudfadern, men scenerna där pamparna diskuterar affärer och heder (snarlika Takeshi Kitanos) låter ändå åskådaren andas ut inför nästa actionscen.
Och sådana finns det gott om, helt sjuka, briljanta, scener. Eller vad sägs om en Oldboy-doftande fight i ett trångt badrum, där Rama tar sig an ett tjugotal motståndare. En hysterisk biljakt från Jakartas trånga gator, som stärker det French Connection försökte bevisa för fyra decennier sedan: biljakter kan faktiskt vara svettiga och coola. Allt är koreograferat in i minsta detalj, inte en spark missar av en slump, inte ett slag känns onödigt eller konstlat. Och då klockar ändå slutfighten in på 15 minuter. Ett eskalerande, rytmiskt, pumpande där det aldrig blir tråkigt.
Plus även för alla dessa härliga sidokaraktärer, där »hammartjejen« sticker ut mest. Scenen där hon avverkar en hel tunnelbanevagn med fiender, kommer att möta solnedgången hand i hand med slutscenen från Kill Bill. Och visst kan man se Gareth Evans som, på sätt och vis, en ny Tarantino, eller kanske som Tarantino skulle ha velat vara. En cinefil som gjort sig en karriär av att kopiera och härma sina idoler, och filmfavoriter, till det bättre. För dem som kan sin martial art-historia är det lätt att se referenserna. Men även utan förkunskaper är alltså The Raid 2 värd att se, i väntan på The Raid 3 som redan annonserats.
The Raid 2: Berendal finns att köpa på svensk dvd/blu-ray eller hyra från Headweb från och med i dag.