När Idol återvände för sin tionde säsong tidigare ikväll så var det mesta sig likt. Och det är ett stort problem. Efter den förra säsongen, som tveklöst var den sämsta i programmets historia, skrev jag en arg text här på TVdags om vad som behövde göras för att göra programmet underhållande, modernt och relevant igen. Jag gav dem fyra välvilliga råd: 1) Byt ut programledaren till en som faktiskt kan hålla konversationer med deltagarna utan att skratta bort deras svar, 2) Byt ut juryn till en som faktiskt vet vad den talar om, 3) Ta in en coach som kan hjälpa de stackars deltagarna att utvecklas och 4) Bjud på en show så att det inte känns som en karaokekväll på lokala puben. Av döma av kvällens premiär har Idol inte förändrat ett skit.
Att Idol firar tio år i år har gjort att själva produktionen har fått en ursäkt till att fortsätta vägra se framåt.
Pär Lernström är fortfarande snäll och fin, men begränsad och tafatt som programledare. Juryn är fortfarande totalt oförmögen att ge relevant kritik, visa att den faktiskt kan dagens musikbransch och samtidigt vara hyfsat underhållande. I premiäravsnittet visade Anders Bagge mest vilken dålig skådis han är när han låtsades glömma deltagarnas namn. Laila Bagge Wahlgren var lika intetsägande och platt i sina svar som alltid. Och Alexander Bard var som vanligt överdrivet besatt av deltagarnas utseende, men verkade åtminstone fatta att han sitter framför kameror och kanske kan passa på att säga något annat än plattityder.
Att Idol firar tio år i år har dessutom gjort att själva produktionen har fått en ursäkt till att fortsätta vägra se framåt. I stället onanerar programmet över sin egen förträfflighet med en massa nostalgiska tillbakablickar på tidigare säsonger. Det enda det gör är att tydliggöra att det faktiskt var bättre förr. Då när programmet beredde vägen för blivande storstjärnor som Agnes, Darin och Loreen och inte, eh, Kevin Walker. Då var det dock också andra villkor generellt i musikbranschen där skivbolagen vågade satsa mer på nya artister. Numera, när intäkterna i musikbranschen mer kommer från turnerande än skivsälj till exempel, behöver blivande artister ännu mer lära sig att kunna uttrycka sig på scen lika mycket som att ha en bra sångröst. Det gör det ännu viktigare att som musiktävling hålla sig uppdaterad.
Idol verkar dock inte vara särskilt intresserad av det. För vad är den största förändringen i programmet i år? Jo, de tar tillbaka den gamla juryn med Peter Swartling, Kishti Tomita, Daniel Breitholtz och Claes af Geijerstam som får ta fyra deltagare direkt till kvalveckan. Visst, den gamla juryn är bättre än den nuvarande, vad nu det egentligen säger, men jesus and all things holy, vilket jävla steg bakåt det är. När Idol mer än någonsin behöver uppdatera sig, kännas lite modern och i tiden, så drar det tillbaka den gamla juryn som senast var med 2007. Det är säkert några tittare som tycker att det är härligt nostalgiskt, men jag tycker bara att det är pinsamt.
Hur ska unga deltagare kunna bli bättre om juryn inte ger dem konstruktiv kritik och de inte har tillgång till en coach som hjälper dem under resans gång? Det säger sig självt vad resultatet blir.
De som följer mig här på TVdags vet att jag älskar talangtävlingar och skriver om dem varje vecka. Det är just därför jag blir så trött på ett talangprogram som bryr sig så lite om sina tittare att det år efter år vägrar rätta till det som inte fungerar. Problemet med att inte kontinuerligt utveckla programformat är att de med tiden tappar allt som en gång gjorde dem engagerande. Idol var som mest relevant när tittarna faktiskt brydde sig. När de snackade med varandra om programmet på jobbet måndagen efter fredagsfinalen. Det var därför många deltagare, även de som inte vann, kunde skapa musikkarriärer som pågår än i dag. Tittarna var helt enkelt investerade i dem. Förra året var fotbollsspelande, men tondöva, vinnaren Kevin Walker den enda anledningen till att någon ens pratade om programmet. Men var är han nu?
Det enda som kan rädda även årets säsong är just talangerna. Det vill säga om juryn lyckas se dem och produktionen ger dem en chans att utvecklas. I premiäravsnittet hade vi i alla fall 15-åriga Emma som gav mig samma rysningar som jag fick av Anna Bergendahls audition 2008. Och 19-årige mammagrisen Tristan som lyckades vara charmig trots darrande nerver. 15-åriga Lisa, som redan vunnit flera internationella sångpriser, gjorde en imponerande audition och blev av Laila Bagge Wahlgren förhastat dubbad till säsongens vinnare. Och till sist 16-åriga Twyla som både hade en cool attityd, röst och namn. Och morgondagens avsnitt, som jag redan har sett, bjuder på en av de bästa auditions jag har sett i programmet på senare år.
TV4 har redan förstört alla andra sångtävlingsformat och behöver därför Idol på höstfredagarna. Varför inser de inte då att de måste växla upp, ta in ny energi, uppdatera lite?
Nä, Idols problem är inte huruvida det kommer att hitta talanger, utan hur väl det kommer att förvalta dem. Ett av mina råd efter förra säsongen, där juryn gång på gång gnällde på deltagarna utan att hjälpa dem nämnvärt, var att ta in en coach som hjälper deltagarna med låtval, scenframträdande och allt runt omkring. Det är den stora fördelen med andra talangtävlingar som The Voice och The X Factor, att de har en erfaren coach som kan se den större bilden. Till och med American Idol har ju en coach, även om det är den inkompetente Randy Jackson. Idol måste helt enkelt fråga sig: Hur ska unga deltagare kunna bli bättre om juryn inte ger dem konstruktiv kritik och de inte har tillgång till en coach som hjälper dem under resans gång? Det säger sig självt vad resultatet blir. Dessutom måste produktionen ge oss tiden att lära känna deltagarna, annars kommer vi inte orka bry oss.
Jag må ha storsågen framme nu, men jag blir så fruktansvärt frustrerad över att TV4 inte förstår vikten av förnyelse. De har redan förstört alla andra sångtävlingsformat som The Voice och The X Factor och behöver därför Idol på höstfredagarna. Varför inser de inte då att de måste växla upp, ta in ny energi, uppdatera lite? Varför så stor lathet och feghet? Tyvärr verkar det vara ett större problem hos kanalen gällande deras helgunderhållning. Let's Dance har kört samma jävla danser i tusen säsonger nu och verkar aldrig få slut på kända medelålders män som dansar som kylskåp. Så mycket bättre har i stället för att vårda programmets kärna - att helt olika artister tar sig an för dem främmande genrer och artistskap och gör det till sitt eget - latat sig och gjort samma program som första säsongen år efter år.
Jag eftersöker bara lite vilja att utvecklas. För oss tittares skull. Vi förtjänar att utmanas och engageras. Inte sitta där halvt slumrande i brist på bättre alternativ. Visst, Idol-säsongen har bara börjat, allt kan hända, men med TV4:s track record så krävs det ett mirakel för att vi ska få se något nytt.
Idol fortsätter med sina auditions imorgon och på onsdag kl 20 på TV4.