TVdags bevakar 24 är ett samarbete med 
Se 24: Live Another Day hos Viaplay för 79 kr/månad. Första månaden är fri!
Innehåller spoilers om 24: Live Another Day, avsnitt 12, 10:00 P.M.–11:00 A.M.
Klockan har gått varvet runt. Ett dygn efter att han lät sig infångas i London av brittisk säkerhetstjänst sätts punkt för ännu ett kapitel i den allt mer tragiska sagan om Jack Bauer.
Och vilket raffel tittaren bjöds på. Redan inledningsvis fick vi veta att vi nu skulle få ta del av 24:s första tidshopp någonsin – The following takes place between 10 PM and 11 AM deklarerade Kiefer Sutherland och nog tyckte jag att det hördes på hans röst att även han fann greppet ovant, något sorts darr vid 11 ... AM eller så var det bara känslorna som tog över, det kan ju ha varit sista gången någonsin han fick dra sin ikoniska fras.
Säsongens stora bad guy Cheng Zhi har tveklöst rätt få sympatiska drag.
Audrey satt kvar på parkbänken med mobilen i hand och ett kikarsikte riktat mot sig. När hon bad om tillåtelse att få hjälpa sin skjutna men ännu levande kinesiska vän på marken framför sig blev svaret kort – ett nytt skott i väninnan, den här gången dödande. Säsongens stora bad guy Cheng Zhi har tveklöst rätt få sympatiska drag.
Eftersom Cheng är på väg att fly landet och hans infångande är det enda som står mellan fred och troligt världskrig delar Jack och Kate Morgan på sig, Jack kör efter Cheng och Kate får ansvar att rädda Audrey, något hon till en början verkar klara bra, krypskytten med Audrey i sikte tas av daga men skenet bedrar, strax efter att Jack fått veta att Audrey är i säkerhet dyker en gömd underhuggare till Cheng upp och skjuter Audrey till döds. Senare i avsnittet försöker Kates CIA-kollega trösta henne – »It wasn't your fault, field work is not an exact science, there's no way you could have known that Cheng had a second shooter« – men alltså hallå, efter avslutad insats stod teamet och lallade helt oskyddade mitt i parken till synes utan ett bekymmer i världen, hade inte en smula enkel vaksamhet varit på sin plats med tanke på all skit som inträffat tidigare under dagen? Nej, hur Audreys död hanterades var en av avsnittets två svaga länkar.
Ovetande om Audreys öde kör Jack mot hamnen dit Cheng flytt, och på vägen får han kontakt med samt plockar efter viss tveksamhet upp Chloe (Jack ser det som att hon svek honom och gick Adrian Cross ärenden tidigare), men som Chloe nyktert konstaterar så har han inga andra vänner kvar, hon är den enda som står lojalt vid hans sida.
Framme vid fraktfartyget Cheng ska fly med får vi ett närmast parodiskt exempel på hur billiga människoliv kommit att bli i Jack Bauers värld. Efter att Chloe hackat sig in i övervakningssystemet och lagt något sorts infrarött filter över kamerafeeden, kan hon guida Jack till alla vakter, som han med ljuddämpare metodiskt skjuter av en efter en utan att de ens hinner fatta vad som är på gång. Åtta lik hinner läggas på hög innan Cheng inser att något är i görningen och slår larm.
Att Jack fortfarande någonstans därinne besitter känslor står dock snart klart då han, när han nästan nått Cheng, blir uppringd av Kate som berättar att Audrey är död. Sorgen i Jacks ögon är så djup, hans ansikte så trött, uppgivet, för ett ögonblick helt utslocknat på liv och han sträcker sig efter pistolen, verkar redo att göra slut på allt med ett skott mot huvudet men så väcks tanken på hämnd igen, samma typ av oresonliga vrede som drev honom ut i laglöshetens land från början då han i säsong åtta hämnades Renee Walkers död. Cheng ska dö, kosta vad det kosta vill.
Sorgen i Jacks ögon är så djup, hans ansikte så trött, uppgivet, för ett ögonblick helt utslocknat på liv.
Sagt och gjort. Jack fångar in Cheng, får honom att erkänna sin identitet framför kameran så att Kina får bevis för att det inte var USA som låg bakom attacken mot deras militära hangarfartyg. Jack stänger av kameran, och med svärdet han tidigare hotat Cheng med hugger han helt sonika av huvudet på honom.
Eländet tar dock inte slut för Jack bara för att han avvärjt risken för kärnvapenkrig. Strax därpå upptäcker han att Chloe försvunnit och blodet på golvet där hon suttit skvallrar om att hon inte gett sig av frivilligt. Jacks mobil ringer, och någon i andra änden ger honom ett ultimatum. »I'll be there, just set it up«, svarar han uppgivet. Det förflutna har slutligen kommit ikapp honom.
Så kommer då tidshoppet. Klockan spolas fram tolv timmar, det är förmiddag och Audreys kista lastas på Air Force One under överinseende av brittiska premiärministern och president Heller. När premiärministern ger sina kondoleanser gällande Audreys död berättar den alzheimersjuke Heller att han någon dag tidigare för en stund inte längre känt igen sin dotter på ett foto på sitt skrivbord. »I won't remember anything that happens today, I won't remember anything period«, säger han, och tillägger efter en stunds tystnad »I won't remember that I had a daughter that died in such a horrible fashion«. I hans röst hörs en önskan att dagen då mörkret slukar honom helt ska komma förr snarare än senare. Det är en av de starkaste 24-scener jag kan minnas.
Tidshoppet känns som en onödig eftergift.
En bit utanför London möter Jack ryssarna. För det är så klart de som tagit Chloe, i syfte att byta henne mot Jack som en gång för alla ska få sona de brott Ryssland så länge sökt honom för. Utbytet görs, Jack hinner stanna till vid Chloe halvvägs och fatta hennes hand, berätta att hon hade rätt – hon är hans enda vän – och går sedan vidare. I ryssens klor får han veta att han inte kommer att uppskatta det som väntar honom i Moskva. Jack kliver ombord på en helikopter som lyfter, och dygnets sista tre sekunder visas under tystnad.
Jag har så många tankar kring det här avsnittet och hur det knöt ihop säsongen (kanske även serien i stort), men jag sparar dem till det mastodontinlägg vi planerar i ämnet här på TVdags senare i veckan. Några iakttagelser dock:
• Tidshoppet visade sig inte fylla någon funktion bortsett från att få klockan att gå så att dygnet kunde sys ihop. Det kändes som en onödig eftergift och blev avsnittets största besvikelse för mig. Hade det inte varit bättre att låta historien faktiskt bara utspela sig under tolv timmar i stället (långfilmen 24: Redemption utspelade sig under 90 minuter och jag minns inga högljudda krav på att den skulle döpas till 1,5…)? Nu blev det snarare så att historien haltade, Jack gavs ett halvt dygns frist att förbereda fångutväxlingen på, borde inte ryssarna ha varit rädda för att det skulle ge honom möjlighet att orsaka jävelskap? Att han skulle sitta och rulla tummarna i tolv timmar – nja, jag köper det inte.
• Mark Boudreau hade ett hjärta trots allt. Hans sista fråga när han satt där med noll hopp om framtiden i förhörsrummet gällde president Hellers väl och ve. Fint ändå, även om han går till historien som en (rätt undermålig) ränksmidare.
• Avsnittet bjöd på inte mindre än två tysta klockor, vilket mig veterligen aldrig tidigare skett. Den första för att sörja Audrey, den andra för att hedra Jacks offer.
24: Live Another Day sänds exklusivt på Viaplay i Sverige, nya avsnitt ett dygn efter USA-visning.