Jag har svårt för binge-watching. Gör det när jag inte har något bättre för mig – främst har det gällt Twin Peaks och Breaking Bad – men suget saknas oftast. Så jag gäspar mer än jublar åt Netflix försök att leverera det folket vill ha. På vilket sätt är det fantastiskt med 13 avsnitt Hemlock Grove på en gång?
Vad vill jag egentligen säga med detta? Att jag vill införa lite nostalgi i vårt sätt att se på tv? Att Netflix suger? Att Magnum Champagne var en grandios besvikelse? Nej, bara att Ray Donovan är undantaget som cementerar regeln. Har man en gång börjat se på Ray Donovan så måste man fortsätta, tills Ray fixat det sista Hollywoodleendet, druckit upp den sista whiskyn och hotat fler människor än Pacino i Gudfadern.
En skev kärlek som gränsar till det submissiva. Man säger inte nej till Ray Donovan. Själv säger han alltid nej till all onödig dialog.
För er som inte sett serien så handlar den i korta drag om Ray Donovan (Liev Schreiber) och hans liv som »fixare« i Hollywood. Har du en kropp som måste dumpas, ett vittne att muta eller barn i behov av en ny rik gangsta-pappa – då ringer du Ray. Lite grann som »städaren« i Pulp Fiction. Effektiv, lågmäld men – när så krävs – dödligt dödlig. Tar inga onödiga risker. En man vi sett lite över allt på senare tid. Don Draper, Mr White och Rust Cohle från True Detective i samma deg. Släng sedan in lite Tony Soprano, Hank Moody och 45 minuter senare har du en perfekt surdegsmacka med en skiva lagrad cheddar. Ray Donovan går sin egen väg. Han gör sin egen lycka genom många andras olycka.
Mannen som förföriskt svin ännu en gång. Vad är det som lockar så? I det här fallet så handlar det om självförtroende. Eller, ordet är för svagt. Ray Donovan har passerat den gränsen. I hans värld är han Gud – över sig själv, sin familj och de som hotar hans världsbild. Han tror aldrig utan vet. Visst måste det vara skönt att alltid ha rätt, att aldrig tvivla. Samtidigt så försvårar det livet för hans närmsta. Speciellt hans fru, som aldrig kan nå upp till hans ribba och som straffas om hon inte lyder order. En skev kärlek som gränsar till det submissiva. Man säger inte nej till Ray Donovan. Själv säger han alltid nej till all onödig dialog.
Om jorden skulle till att gå under är det i Ray Donovans kropp jag skulle vilja vara.
I kväll är det säsongspremiär igen på HBO Nordic och jag hoppas på att bli lika fastnålad igen, var jag än befinner mig de kommande tisdagarna. Inte så mycket för att följa den spännande handlingen utan mer för att få vara med om rollgestalternas spännande utveckling. Kommer Mickey och Ray försonas, Bunchy falla tillbaka in i missbruket, Abby ta sig i kragen och sparka ut Ray? En massa saker kan hända, det enda vi med säkerhet vet är att människor kommer att dö, skådisar sniffa koks och att Ray – när så krävs – kommer att bryta en massa händer.