När The Voice Kids Australia startade för några veckor sedan skrev jag om hur jag tycker det är problematiskt att barn ens ska tävla på det här sättet. Programmet har dock hittills varit så proffsigt gjort att det har varit lätt att glömma bort det. För även barnen som har fått nej har tagit det förvånansvärt bra. Det är som att de är superkids som tar nej bättre än vad ens vuxna deltagare gör.
Det visade det faktum att det här är ömtåliga barn som slängs in i ett vuxet tävlingssammanhang.
Men i veckan sprack den fasaden och det var välbehövligt. En liten flicka lyckades inte vända någon av coacherna och det gjorde att hon bröt ihop. Coacherna sprang fram och tröstade så gott de kunde, och de gjorde det genuint och empatiskt, men det visade det faktum att det här är ömtåliga barn som slängs in i ett vuxet tävlingssammanhang. Jag tycker att det är bra att de visar det, och inte försöker upprätthålla illusionen om att det är superkids som är med. Frågan är dock hur många gråtande barn de inte visar...
I övrigt denna vecka så hade America's Got Talent ett uppehåll och Rising Star är redan klar med sina auditions. Det senare är ju helt obegripligt då jag knappt har fått ihop en handfull hyfsade sångare, varav bara en enda denna vecka. Varje vecka sållar jag bort tiotals sångare som jag tycker är bedrövliga, och som i vilken annan sångtävling hade varit chanslösa, men som i Rising Star lyckas ta sig vidare. Oh well. I en riktigt bra sångtävling, The Voice Australia, hände det djupt tragiska i veckan att alla mina favoriter åkte ut. Det är helt sjukt, och nu har jag inte riktigt någon kvar att superheja på.
The Voice Kids Australia
Romy: Turning Tables
Åh, Romy får ingen att vända sig och börjar gråta. Det är svårt att själv hålla tårarna borta. Coacherna är utmärkta i sitt agerande, men som sagt blottar det problemet med programmet.
Sebastian: When I Was Your Man
Det är omöjligt att inte charmas av Sebastian som är adorable och gullig. Han sjunger dessutom med känsla!
Harmony: What The World Needs Now Is Love
Harmony har tveklöst en av de bästa rösterna hittills. Det är en svår låt och hon gör den så enkelt.
Tamara & Anthony: We Go Together
Det här är ju på gränsen till övergulligt, men damn it om inte jag diggar det ändå. De har så mycket energi och kommer att gynnas av att coacherna kan se dem framöver.
Ruhi: A Change Is Gonna Come
Det är så berörande att det Ruhi sjunger om är genuint då hans familj lever väldigt fattigt. Så mycket soul, så jävla bra.
Ellie: Try
Jag gillar verkligen hennes kraft, men samtidigt långa fina toner, i refrängerna. Där finns något riktigt bra att jobba med.
Rising Star
Gabrielle Nicole: My Man
Hon låter precis som Jennifer Hudson och har tveklöst en av tävlingens bästa röster. Dock uppvisar hon onödigt divabeteende utanför scenen som får en att vilja heja lite mindre på henne.
The Voice Australia
Sabrina Batshon: Spectrum (Say My Name)
Ok, rent musikaliskt är det här en fruktansvärt såsig och omodern inramning och Sabrina tar i för mycket, men jag har samtidigt fått upp ögonen för henne nu. Nu när hon har lämnat det förväntade balladträsket har något hänt med henne och jag ser fram emot hennes framträdande varje vecka.
ZK: Time After Time
Jag älskar den här låten och ZK lyckas äntligen både fylla sitt framträdande med soul och rena toner. Om de fortsätter så här kan de gå långt.
Jackson Thomas: Bridge Over Troubled Water
Det här är fint och så, men jag har insett vad som är det störande med Jackson. Jag tog honom för en indieartist då det var så han framstod till en början, men jag inser nu att han har en massa med musikaltics för sig som helt står i vägen. Det är Peter Jöback-komplexet, att allt en gör låter som en dålig musikal.
De åkte ut:
Elly Oh: Never Be the Same
Robbie Balmer: Love Lost
Isaac McGovern: Geronimo
Gabriel and Cecilia: Smells Like Teen Spirit