Clik here to view.
Ingen som plöjt Six Feet Under glömmer Rainn Wilson som den den märklige och smått skrämmande Arthur Martin. Kufen personifierad. Sedan dess har vi kunnat se honom som den ständige birollsinnehavaren. Men han har även gjort en del huvudroller, bland annat som »supertönt« i James Gunns Super. Vi har sett det en massa gånger tidigare, i vad som nästan blivit en ny subgenre till superhjältefilmen. Tönt får nog och drar på sig trikåer för att göra skillnad. Kick-Ass, Defendor och nu Super.
Ibland blir det bara konstigt när det extrema våldet skall kontrastera humorn men oftast fungerar det, på bästa möjliga trash-sätt. Man känner sig lite smutsig.
Till synes ett slags släkting till Kick-Ass men ändå inte. Där den förra drev ultravåldsamheterna till sin spets genom att överdriva det serietidningsaktiga så underdriver Super i stället just detta, samtidigt som våldet ligger på samma nivå. Ibland blir det bara konstigt när det extrema våldet skall kontrastera humorn, men oftast så fungerar det, på bästa möjliga trash-sätt. Man känner sig lite smutsig.
Gunn slaskar på med genitala övergrepp, halvt bortblåsta huvuden och skiftnyckelvåld. Har man sett James Gunns 1980-talshyllning Slither så känner man igen stilen, även om Slither ligger närmare komedigenren. Men även Super har humor, åt det konstiga hållet. Det är som om de tänkt, va' fan ingen kommer att se den här filmen ändå så vi kan lika gärna experimentera oss fram till ett fantastiskt misslyckande. Och det är lite av min grej, filmer som i teorin inte borde funka men som i praktiken gör det ändå, på sätt och vis.
Sedan har ju också Super Kevin Bacon (en ny birollsfavorit? efter både X-Men First Class och Super lutar det nog åt ett rungande ja.), Liv Tyler som deppig gangsterflickvän och Ellen Page som sidekick.
