12-åriga Simone blir av misstag tagen för en kille när hon börjar i sin nya klass. Hon rättar inte misstaget utan börjar leva som pojken Simon. Samtidigt är hennes liv i kaos, då hennes konstnär till mamma tvingat henne att flytta till mammans nya killes hus, och dessutom glömt Simones hund i stan! Mitt i allt kommer Simones morfar efter att ha rymt från sjukhuset och bosätter sig hemma hos Simone, för att som han säger, dö. Och livet som Simon blir allt mer komplicerat...
Jag minns Dårfinkar och dönickar som evighetslång och fantastiskt spännande och blir faktiskt lite förvånad när jag inser att serien bara består av sex halvtimmesavsnitt. Men spännande är den fortfarande, trots att det är nästan 20 år sedan jag själv var tolv. Den har en härlig känsla i berättandet med duktiga vuxenskådespelare och helt uthärdliga barnskådespelare. Fint berättat om en person som flyr sitt trassliga liv genom att ta på sig en annan (köns)identitet. Dårfinkar och Dönickar passar för hela familjen, är mysig och spännande och kan säkert väcka en del intressanta frågor och diskussioner om identitet, kön och hur olika pojkar och flickor behandlas i skolan. Trots att den spelades in för 25 år sedan är temat modernt och barnen kommer att känna igen sig.
Bäst tycker jag att Gunnel Fred är. Hennes porträtt av den fritänkande kaotiska mamman är gjort med stort allvar och kärlek. Hennes accepterande av sin dotters identitetsbyte är befriande obrytt.
Se Dårfinkar och dönickar om du vill ha ett mysdrama för hela familjen som är engagerande och riktigt bra i fråga om både story och skådespelare. Perfekt jullovsföljetong!
Se Dårfinkar och Dönickar här: http://nflx.it/1hkBSlP